Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter sin sista, olyckliga tomtaffär, då Saccard måste lämna sitt
palats vid Monceau-parken åt sina kreditorer för att undgå en ännu större
katastrof, tänkte han först på att ta sin tillflykt till sin son Maxime.
Sedan dennes hustru hade af lidit och j ordats i en liten kyrkogård i
Lombardiet, innehade Maxime ensam ett litet hus vid avenue de
1’Im-peratrice, där han hade inrättat sitt lif med klok och grym själfviskhet;
utan att begå något snedsprång lefde han där upp den dödas förmögenhet,
han var nämligen klen till hälsan, gammal i förtid genom utsväfningar.
Han vägrade kort och bestämdt sin far att taga honom till sig, »för att
de skulle fortfarande lefva i god sämja med hvarandra», förklarade han
med sin betänksamma och småleende min.
Då tänkte Saccard på någon annan tillflykt. Han kom ihåg, att
undervåningen och våningen en trappa upp i furstinnan d’Orviedos palats
vid rue Saint-Lazare fortfarande stodo obebodda, med stängda dörrar
och fönster. Furstinnan d’Orviedo, som efter sin mans död hade inrättat
sig i tre rum två trappor upp, hade icke ens låtit sätta upp något anslag
om uthyrning på inkörsporten, där gräset frodades. En låg dörr vid andra
ändan af fasaden ledde upp till våningen två trappor upp genom en
trappa för betjäningen. Och då han stod i affärsförbindelser med
furstinnan, hade han ofta gjort henne besök, hvarvid han förvånat sig öfver
hennes liknöjdhet för att få någon inkomst af sina outhyrda våningar. ^ Hon
bara skakade på hufvudet; i penningfrågar hade hon sina egna idéer.
Men när han ville hyra för sin egen räkning, samtyckte hon genast;
för en löjligt låg hyra af tiotusen francs upplät hon åt honom våningen
på nedra bottnen och den praktfulla våningen en trappa upp, furstligt
inredd och säkert värd det dubbla.
Man kom ännu ihåg den ståt, som utvecklades af furst d’Orviedo.
I feberyran efter sin oerhörda finansiella framgång, när han hade
kommit från Spanien i ett regn af miljoner, hade han köpt och låtit
restaurera detta hotell, medan han väntade på det palats af marmor och guld,
hvarmed han drömde om att förvåna världen. Byggnaden förskref
sig från förra århundradet — en af dessa, som galanta seigneurer för sitt
höga nöjes skull läto uppföra midt i stora trädgårdar; men sedan delvis
nedrifven och återuppförd i allvarligare proportioner, hade den af sin
forna park i behåll blott en stor gård, kantad af stallar och vagnshus.
Midt under sin ruin släpade Saccard med sig en svans af tjänare,
spillrorna af en alldeles för talrik personal: en kammartjänare, en kock
och dennes hustru, som hade linneförrådet om hand, en kvinnlig
tjäna-rinna till, hvilken fått stanna kvar, man visste icke hvarför, en kusk
och två stalldrängar; stall och vagnshus stodo icke heller tomma, där
satte han in två hästar och tre vagnar, hvarjämte han i
bottenvåningen inrättade en matsal för sitt tjänstefolk. Det var denne man, som
i kassan icke hade femhundra francs, som riktigt tillhörde honom, men
som lefde på en sådan fot, som om han hade egt två å trehundratusen
francs om året. Han hittade också på utvägar att breda ut sin person i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
