Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 4 - Ett bidrag till Östersjöns djurgeografi. Af Johan Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37° JOHAN GUNNAR ANDERSSON.
gar (lok. 4 och 5), där Cythere tuberculata saknas, är högre (11.63 °/00)
än i Landsortsdjupet, där arten förekommer (io.7°/00). Jag
föreställer mig, att det är mindre den absoluta saltmängden än
konstansen hos de hydrografiska förhållandena inom det under långa tider
stagnerande vattnet i djuphålorna, som gör dessa beboeliga för
våra ostrakodformer. Erfarenheten från andra håll synes nämligen
visa, att marina djurformer kunna tillpassa sig för ett saltfattigt
vatten, blott salthaltens variationsamplitud är ringa.
Dessa isolerade förekomster af ett antal västerhafsformer i
Östersjöns djupbassänger kräfva sin förklaring, och denna kan
gifvetvis sökas i två olika riktningar: antingen är isoleringen endast
skenbar, i det djupbassängernas- förekomster alltjämt kunna
rekryteras från Västerhafvet, t. ex. med tillhjälp af planktoniska
larvformer, eller också är isoleringen fullständig, i hvilket fall de
nutida förekomsterna få tydas såsom relikter från ett förflutet skede
med andra hydrografiska förhållanden, då ett sammanhängande
bestånd af dessa former sträckte sig från Västerhafvet inåt Östersjön.
Det förra alternativet förfaller vid ett närmare studium af
ostrakodernas biologi. De tre formerna tillhöra samtliga
cytheri-dernas familj, hvars alla representanter fullständigt sakna
simför-måga såväl under larvstadierna som i fullvuxet tillstånd.1 Då dessa
tre former dessutom aldrig lefva litoralt utan företrädesvis på
slam-botten och djupare vatten, sakna de alla passiva spridningsmedel
och äro uteslutande hänvisade till den ytterst långsamma aktiva
spridningen öfver bottnen, gående eller krypande på eller i
bottenslammet. Ett för detta spridningssätt utmärkande drag är, att djuren
kunna sprida sig endast i ett sammanhängande bestånd och endast
öfver områden, som verkligen äro för dem beboeliga. Däremot
kunna de former, som äro hänvisade uteslutande till detta
spridningssätt, ej språngvis passera för dem obeboeliga barriärer, t. ex.
under vattensbankar, såsom fallet är med de former, hvilka hafva
sim-förmåga, planktoniska larvstadier eller rent passiva spridningsmedel.
De tre cytheridformernas isolerade förekomst i Östersjöns
djupbassänger kan sålunda ej vara ett resultat af den nutida hydrografien,
utan måste återföras till ett förflutet skede, då de hydrografiska
förhållandena mer än nu gynnade dessa arters invandring.
Det baltiska bäckenets postglaciala historia är synnerligen väl
utredd genom undersökningar af i främsta rummet LOVÉN, MUNTHE,
1 För meddelanden rörande cytheridernas biologi står förf. i förbindelse till
samtidens främste ostrakodkännare, prof. G. W. MULLER i Greifswald.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
