Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 2 - Sarjekfjällen. En geografisk undersökning. Af Axel Hamberg - 5. Istidsbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1/2 AXEL HAMBERG.
5. ’Istidsbildningar.
Från kvartärtiden, särskildt från den del af densamma, som
benämnes istiden, finnas i högfjällen liksom i alla öfriga delar af
vårt land betydande aflagringar. Dessa högfjällens istidsbildningar
kunna hänföras till trenne olika slag:
a) glaciala eller transporterade genom inlandsisen själf;
b) fluvioglaciala eller transporterade genom älfvar, som
fram-runnit öfver eller under inlandsisen;
c) lakustroglaciala eller uppkomna genom isdämda sjöar.
Moräner och flyttblock.
De glaciala bildningarna utgöras hufvudsakligen af moräner.
Bottenmoränbildningar af rätt stor mäktighet kunna här och hvar
iakttagas i bäckskärningarna. Äfven s. k. drumlins eller i isens
rörelseriktning långsträckta bottenmoränkullar äro rätt vanliga.
Sådana träffas i Ruotesvagge (S. om Stuor Niak) samt i Alkavagge
(s. om Alkatjåcko; fig. 8). Öster om Luleavaggeglacieren eller
den stora glacieren öster om Tjäura är ett ganska vidsträckt
små-kuperadt bottenmorän- eller drumlinslandskap.
Större roll i topografien spela dock ändmoränerna eller sådana
moräner, som af isen antingen fram skjutits till iskanten eller
af-lastats framför densamma. Detta slag af moräner har därför nästan
alltid formen af åsar, som framgå parallellt med den iskant, vid
hvilken de bildats. Dylika ändmoräner träffas på långt afstånd
från de nuvarande glaciererna och härstamma i så fall från istiden.
Framför mynningen af flertalet hufvuddalar och äfven bidalar
träffas halfcirkelformiga, ofta ganska betydande ändmoränbildningar
i stor mängd. Detta gäller åtminstone om Njotsosvagges och
Pa-stavagges östra och västra mynningar, om Rapadalens östra
mynning, om Ruotesvagges, Alkavagges och Sarvesvagges västra
mynningar. Däremot saknas längre in i dessa dalgångar ofta nog
mera betydande ändmoränbildningar. Till någon del kan detta
bero därpå, att de af senare aflagringar, såsom issjösediment, blifvit
dolda, men ofta nog, såsom i Njotsosdalens öfre del, tyckes någon sådan
orsak ej föreligga. Det ser sålunda ut, som om under istidens
afsmältningsperiod stadier förekommit, under hvilka antingen hela
dalsystemet eller bidalarne fyllts af glacierer, som räckt ända till
dalmynningarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
