Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 1 - Notiser - Gradmätningsexpeditionen 1901. Af G. D. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väderleksförhållanden blifva normala, torde hemfärden från Spetsbergen
företagas omkring eller något före medlet af september, så att
hemkomsten kan inträffa mot slutet af samma månad.
Den ryska afdelningen af expeditionen kommer, enligt meddelande
från director O. BACKLUND, att begagna samma båda fartyg som de bägge
sista somrarne, nämligen »Bakan» och »Ledokol». För den händelse
Storfjorden skulle vara tillspärrad af is, medföras 60 draghundar, för att man
med deras tillhjälp från landets västkust tvärs öfver inlandsisen skall kunna
uppnå de triangelpunkter, som ännu återstå väster och norr om
Storfjorden. Man hoppas äfven i år erhålla geologen TSCHERNYSCHEW till chef.
Under förra våren och sommaren utförde de unga ryske
vetenskapsmännen en hel följd af sådana färder öfver inlandsisen. Sålunda
färdades de upprepade gånger från vinterstationen vid Hornsund till
triangelnätets sydligaste punkt, det på inemot 50 kilometers afstånd belägna
Keilhaus berg, samt likaså till Hedgehog, där de på båda ställena genom
en ihärdighet, som står öfver allt beröm, lyckades fullborda mätningarna.
På förra stället uppnåddes detta resultat sålunda först efter mer än tre
hela månaders väntan uppe på toppen af deri höga och för stormarne
synnerligen utsatta fjällkammen. Därmed undangjordes emellertid två af
nätets allra svåraste punkter, belägna ute vid Storfjordens af dimma mest
besvärade område, där likväl signaler måste insyftas på 110-140
kilometers afstånd, eller de mest betydande inom hela triangelnätet. Detta
arbete utfördes af de fyra öfvervintrande geodeterna hrr SERGIEVSKY,
VASSILIEV, ACHMATOV och SYKORA, ehuru det först under sommaren
kunde fullständigt afslutas.
Under sommaren 1900 voro isförhållandena kring Spetsbergens kuster
synnerligen ogynnsamma, i det polarisens sydgräns blifvit förskjuten längre
mot söder än vanligt, hvilket mycket försvårade försöken att framtränga
utefter landets nordkust, där den svenska afdelningen skulle arbeta.
Därjämte neddrefvo betydande massor af drifis mellan Frans Josefs land och
Spetsbergens ostkust samt tillspärrade mer eller mindre fullständigt såväl
Storfjordens mynning som tidtals äfven trakterna omkring Sydkap och
Hornsund. Ännu i början af september träffades mycket drifis mellan
Sydkap och Beeren Eiland, där vid denna årstid ej ett enda isstycke
brukar förekomma.
Dessa exceptionellt dåliga isförhållanden gjorde, att den ryska
sommarexpeditionens fartyg ej förmådde intränga i Storfjorden längre än till
Whales head, och detta blott med svårighet. Här landsattes vid
triangelpunkten ett observationsparti med hrr KOSTINSKY och PJEDASCHENKO, som
också lyckades afsluta mätningarna vid denna punkt så när som på
in-syftningen af signalen vid kap Agardh, hvilken ej syntes och därför
sannolikt blåst omkull. Under det nämnda parti vistades på Whales head och
fartygen dragit sig ut ur fjorden, afspärrades denna ånyo af drifisen; och
först då man afsändt en undsättningsexpedition för att från västkusten
förbi inre änden af Van Mijens bay framtränga med kälkar öfver
inlandsisen mot sydost fram till Whales head, öppnade sig en ränna genom
drifisen, så att observationspartiet med fartyg kunde afhämtas, innan
kälkexpeditionen hunnit fram. Denna senare tillryggalade den sammanlagdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
