Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 1 - Om de äldsta kartorna öfver Sverige. Af Sven Lönborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad angår kartans allmänna karakter, gäller härom hvad vi
sagt om den föregående kartan af samme författare, att den
saknar den mängd figurer och legender af en karta ovidkommande
art, som utmärker t. ex. Olaus Magni karta, såsom kungar på sina
troner, sjöodjur m. m. Det enda af liknande art som förekommer
på Burei karta är — förutom en prydnadsfigur i hafvet nordost
om Kola, nämligen Poseidon med treudd och spann — åtskilliga
seglande fartyg af olika typer, dels med nät och fiskar (i
Varanger och Tanafjord), dels krigsfartyg. Inga sagans sjövidunder träffas,
endast två sjödjur, nämligen en hval utanför Hardanger och en
säl i Östersjön.
På fastlandet äro, särskildt i norr, på tomma platser utritade
en del figurer, såsom räf med en fisk i munnen, älg, varg, hare,
björn, hund, ren och lapp i olika situationer: åkande i akja, på
skidor, skjutande med båge på ren eller skottafla; vidare stabbur
och kåtor af olika typer, dels vanliga, dels timrade 8-kantiga med
träskorsten, lapp med trolltrumma o. s. v, I all synnerhet har
Rysslands nordkust i detta afseende blifvit väl utrustad.
Den riktiga uppfattning och framställning af de hydrografiska
förhållandena, som vi redan anmärkt beträffande Lapponia, är här
genomförd öfver hela den stora kartans område. Bifurkationer och
dylikt finnas endast där de motsvaras af sådana i verkligheten.
Förutom Tärändöälfven märka vi såsom sådana ett par
vattendrag i Uppland, i norra Ryssland o. s. v.
Vi skola nu se, huru Bureus lyckats att på sin karta framställa
Skandinavien, och vi behöfva blott kasta en blick på densamma
för att finna, hvilket jättesteg framåt framställningen af vår halfö
tagit med detta arbete. Skandinaviens konfiguration är med ett
slag förändrad till i hufvudsak samma form, som den ännu äger
på våra kartor, och en detalj granskning af Burei arbete ställer det
i en ännu mera fördelaktig dager.
Vi börja med Skandinaviens utsträckning till längd och bredd.
Enligt Bureus ligger sålunda Norges västligaste udde, »Södra udden
af Stad», vid omkring 24 1/2°, under det att Kolahalföns östligaste
udde ligger vid 66 1/2°, således en längdskillnad af omkring 42°,
under det att den i själfva verket ej är mer än omkring 36°, [1]
således en felaktig beräkning på mer än 6 grader. Att Bureus
härvidlag ej fullt lyckats, är dock mindre underligt, då man denna tid,
som nämndt, ej ägde några stora möjligheter för att exakt kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
