Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sände därför en förtrogen till dem, underrättade
dem om Trond Hvites ankorrist samt bad dem
påskynda sin färd. De skulle under alla förhållanden
ej rida fram till Frösön, utan stanna i Räfsund
samt där afvakta vidare underrättelser.
Innan tinget samlades, kallade Torar till sig
de mest framstående männen i bygden samt
framlade för dem ställningen. Svårt hade det i alla
tider varit för jämtarna med afiseende på de kraf,
som från skilda håll stäldes på dem. Af ålder
tillhörde de ju svearna och hade länge betalt
Sveakonungen skatt, men under hårda tider hade också
norrmännen* kommit och kräft skatt af dem. Huru
skulle nu denna fråga lösas? Icke kunde jämtarna
betala* skatt till båda två. Norrmännens vänskap
vore god för jämtarna att hafva, ty från dem
till-handlade de sig mycket af hvad de behöfde för
sitt uppehälle, och svearnas fiendskap måste
undvikas, ty söderut hade jämtarna sina fränder, sina
vikingaskepp och Upsala, den stora
samlingsplatsen för hela folket.
Torar hade dock uttänkt en medelväg, som ej
vore så dålig, men för att kunna följa den behöfde
han bistånd af de kunnige män han tillkallat. Olof
Norgeskonungs anspråk vore ju tydligen utan all
rättsgrund, ty efter slaget vid Svoldern hade
svearna fått sig tillskiftade såsom land och ägo fyra
fylken i Trondhem samt båda Mörena, Romsdalen
och Ranrike. Nu komme en inkräktare och fordrade
skatt af jämtarne, öfver hvilka han härskade med
ännu mindre rätt än öfver det land han slagit
under sig, sedan han fördrifvit Olof Sveakonungs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
