Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen blef genom bestämmelsen i nya strafflagens 15 kap. 11 § samt
dess 25 kap. om brott af ämbetsmän åtgärder af ifrågavarande beskaffenhet
belagda med strängt straff. Okränkbarheten af rannsakningsfången i allt,
som icke kräfves för hans säkra kvarhållande, är ock fastslagen genom
bestämmelser i k. f. om strafflagens införande den 16 febr. 1864, § 19.
Det urgamla fängelsestraffet vid vatten och bröd blef upphäfdt
genom lagen af den 16 maj 1884. Därmed försvann det sista kroppsstraffet
ur Sveriges lag. Innan ännu spö- och risstraffen afskaffades, hade en
stigande humanitet framdrifvit åtskilliga förslag till mildring i själfva sättet
för deras verkställande. I anledning af en riksdagens i detta syfte
af-låtna skrifvelse den 15 jan. 1835, däruti hemställdes om afskaffande af
handklofvar och dessas ersättande med tvångströja eller annat lämpligt
fängsel, förbjöds i k. brefvet den 12 juni 1839 användandet af
handklofvar å den, som skulle undergå spöstraff. Dessa brukades nämligen
för att vid dem å pålen uppdraga delinkventen. I stället borde nu
användas vid pålen fästade tåg jämte starka läderremmar för att spännas
öfver den brottsliges händer. Vidare förbjöds användandet af ej mindre
handfängsel med skruf än äfven fotblack, i hvilken senares ställe borde
brukas en järnkätting och därvid fastade två läderfodrade hällor med
led. Nya modeller för transportfängsel blefvo sedermera genom k. brefvet
den 21 dec. 1865 fastställda. De bestodo af läderfodrade handbojor
med lås och läderfodrade fotbojor med tillhörande kättingar och lås, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med 1839 års fängsel; och tillstaddes
användning af dylika fängsel äfven inom fångvårdsinrättningarna, då,
undantagsvis, sådant för behörig ordnings upprätthållande kunde befinnas nödigt.1
Utgifterna för fångarnes beklädnad sökte man i möjlig mån minska
genom att tilldela fångarne en del vid arméen kasserade
uniformspersedlar, därför en fjärdedel af annars utgående medel för beklädnaden
innehölls. Enligt stat skulle fästningsfånge erhålla en hatt med
slitnings-tid af 3 år, en fodrad vallm ar sklädnad på 2 år, en buldansklädnad, två
skjortor, två par strumpor och två par skor, allt på 1 år. Men ehuru
beklädnad icke bestods andra fångar än fästningsfångar och
korrektionister, ville medlen ej lätt räcka till. Väl hade, då förvaltningen af
fangvårdsekonomien genom k. brefvet den 28 okt. 1830 öfverflyttades å
fångvårdsstyrelsen, krigskollegium ålagts att vid hvarje halfårs slut
meddela styrelsen uppgift å de persedlar, som för arméens beliof icke voro
användbara och på sådan grund blifvit i förråden till fångars bruk
af-lagda, likasom ock afsända dem till af styrelsen uppgifna orter, mot
ersättning af transportkostnaden; men anordningen befanns dock förenad
med många lätt begripliga olägenheter, däribland äfven dessa, att plaggen
oftast voro alldeles utslitna, hvadan de skyddade fangen kvarken mot
köld eller nakenhet, samt att militärbevakningen vid vederbörande fängelser
till sin harm fann sig lika klädd som fångarne och på grund däraf
stundom ock misstog sig, om livilka rätteligen tillhörde de bevakades
eller de bevakandes antal. I sammanhang ined fastställandet af
styrelsens förslag till stat å utgifterna för beklädnad, sängkläder, sjukvård,
ved och ljus för fångarne å fästningarna och i Malmö fästnings- och
1 Se vidare härorn »Samling af författningar och föreskrifter rörande svenska
fångvården». Sthm 1892, s. 247—248.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
