Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då det förenades med arbete i järn, föga annat än en mer eller mindre
långvarig tortyr.
Straffordningen af den 18 maj 1653 gjorde till fullt laglig den
redan länge anlitade utvägen att för tjufnad ådöma fängelsestraff, där
tillgång att gälda böter saknades: män, som stulit under 60 dlrs värde
och ej hade att böta med, kunde i kraft af densamma första och andra
resan dömas »att slås i järn och arbeta för brott sin». Men funnes ej
arbete, heter det: »då löpe för hvar 8 dir smt och dess värde en gång
af och till gatulopp». Vid flera lopp skulle loppen dock ej
»multipliceras» utan ett enkelt löpande hållas för ett lopp. När »konor» stulit
och ej orkade böta, kunde äfven de dömas till arbete; funnes ej sådant,
skulle de hudstrykas framför tings- eller rådstufvudörren. Yid stöld
tredje resan eller öfver 60 dir smts värde skulle dömas från lifvet
men domen underställas hofrätten. För kyrkotjufnad straffades redan
första resan med lifsstraff.1
Användningen af vare sig fängelsestraffet eller den »korporella»
bestraffningen gjordes således icke beroende af brottslingens
beskaffenhet eller brottets art utan af den omständigheten, huruvida arbete
funnes. Däraf blef följden, att kroppsstraffen eller »flagellationerna»
troligen i de flesta fall anlitades;1 2 men domstolen ansåg sig därför alls
icke förhindrad att jämväl härtill lägga fängelsestraff. Såsom ännu ett
bevis härför kunna vi omförmäla en dom af den 5 sept. 1660,
hvar-igenom Stockholms rådhusrätt fällde tvenne män för delaktighet i mord
den ene att löpa sex gatulopp, den andre att stå vid kåken i halsjärn
mellan kl. 9—11 f. m. och 2—4 e. m. under trenne dagar, samt båda
att efter utståendet af dessa straff undergå fängelse. Såsom vi i det
föregående visat, uppfattades dock fängelsestraffet med hänsyn till ådömd
strafftid i allmänhet högst godtyckligt; man ville gärna skrämma med
långa strafftider, men dessas vidhållande var förbundet med en kostnad
för fångunderhållet, som oftast kändes besvärlig. Däraf föranleddes en
regellöshet i tillämpningen af fängelsestraffet, som kraftigare än allt
annat betygar, i huru öfvervägande grad rättsskipningen ännu byggde å
kroppsstraffen och dessas afskräckande inflytelser.
Så mycket naturligare är, att å slottsstaterna bödeln eller
skarprätt aren aldrig saknas. Ät honom var i själfva verket största delen af
straffverkställigheten i landet anförtrodd. Men postens vikt motsvarades
icke af ett lika stort anseende för dess innehafvare. Är 1470 i
Arboga blef en tjuf, å hvars kropp stadens märke inbränts, därefter till
bödel antagen;3 och från Gustaf Vasas tid omtalas, att af brist på bödel
en för tvegifte i Västergötland lifdömd man, Nils Bengtsson, benådades
straffordningen införd i Schmedemanns
■Kongl. stadgar och
1 Se härom vidare
forordn.» etc. Sthm 1705.
2 Dessa straffexekutioner försiggingo om icke allestädes så åtminstone i de städer,
där det fanns garnison, under viss militärisk form. »Till trumslagaren vid tjufven Olof
Murmans gatulöpande d. 21 maj: 16 öre» o. s. v. — Se Blekinge landsbok 1698.
Genom k. br. d. 28 maj 1688 bestämdes, att ingen exekution med gatulopp eller
risslitande finge ske om söndagarna men väl på aposteldagarna, »så att allmogen, som bor
vidt ifrån hvarannan, må därigenom lisas och icke åtaga sig mödosamma resor för
exe-kutionsförrättande skull». — Abrahamsson, landslag etc., s. 287.
3 Hildebrand, Sveriges medeltid, 1, 385.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
