Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom de flesta fängelserna hafva varit desamma. Det har i själfva
verket varit oundvikligt, enär ju anordningarna i öfrigt öfverallt varit
enahanda. Gemensamma fängelserum, i hvilka fångar af alla slag inhystes
tillsammans;1 fångunderhåll, lämnadt i penningar, för hvilkas användning
fången var hänvisad till en dåligt aflönad fångbetjäning, som naturligtvis
gjorde sig betald för sina tjänster; ingen eller ringa skillnad mellan de
bevakandes och de bevakades odlingsgrad, i följd hvaraf de senarcs
råheter icke föreföllo de förra anstötliga eller straffvärda; samt slutligen
en för tiden gemensam brist på känsla för människovärdet i och för
sig; däraf vållades, att öfverordnade sällan frågade efter eller funno
rimligt att taga sig af dessa under dem stående, hvilkas betydelse för
det hela de lika litet förstodo sig på som deras rätt till utveckling och
vård för uppnåendet af egna lifsuppgifter — se där några af de
omständigheter, hvilka icke kunna undgå att lägga samma färg å de taflor,
som vilja skildra dessa tiders fängelselif, de må för öfrigt vara hämtade
hvarifrån som helst.
Ölands-Jöddes strafflagstiftning i Kalmar slotts fängelsehvalf bar
dock icke prägel af någon ursprunglighet; den var i grunden blott en
förvriden kopia af den, som rådde i det fria samhället därutanför och
för hvilken han antagligen själf en eller annan gång utgjort föremål.
Vi rysa för den vildhet, med hvilken denne råe missgärningsman i sin
dömande verksamhet mot sina medfångar tillvägagick; men med hvilken
stämning skola vi dä taga del af domar, hvilka fälldes af landets främste,
domar, undertecknade af män, hvilkas namn äro oupplösligen förenade
med den tid, hvilken vi nämna vår storhets, vår nationella äras gyllene
tid? Den 7 december 1622 afsades Svea hofrätts dom å Stockholms
slott öfver en ertappad desertör Paul Trummeslager. Se här dess
lydelse: »Efter Paul Trummeslager hafver förgätit den edsplikt och
trohet, han Gud, konungen och Sveriges krono som sitt fädernesland
rätteligen med förbunden var, och ställt sig såsom en förrädare, i det
han utan någon rättmätig orsak, nöd eller tvång, hafver rymt från
befästningen Mito (Mitau), hvilken han ombetrodd var att hjälpa till
förfäkta och försvara, och gifvit fienden kunskap om dess tillstånd och
lägenhet och således var mest vållandej att bemälda befästning är Sveriges
krono icke utan stor skada och afsaknad vorden afhänd och kommen
uti fiendens och Polens händer igen. — Därför skall han både efter
Sveriges lag och den 77 punkten i krigsartiklarna dö en förrädares
död, således, att hjärtat skall lefvandes skäras utur hans bröst och slås
honom därmed på munnen, sedan hufvudet afhuggas och sättas på en
stake, kroppen blifva sönderdelt i fyra delar och lagd på lika många
stegel och hjul, på det andra må se därvid och taga sig till vara för
sådana och annor skälmstycke att bedrifva.» Under detta vittnesbörd
om den, snart sagdt, vildhet, af hvilken rikets högsta domare i sitt
försvar för rättsordningen kunde besjälas, läsa vi namnen Magnus (Brahe)
grefve till Visingsborg, Carl Carlsson Gyllenhielm, Gabriel Gustafsson
1 Af föreskriften i k. br. den 23 mars 1699 »att manfolken och kviunfolken
må sitta åtskilda», torde kunna dragas den slutsatsen, att detta ditintills icke i
allmänhet skett. Icke heller sedermera skedde det alltid, enligt hvad erfarenheten i
många fall visat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
