- Project Runeberg -  Tidsexistensens apologi : Ett stycke relationsteori /
232

(1888) [MARC] Author: Pontus Wikner With: Lawrence Heap Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsexistensens apologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232
i förbindelse med ett absolut ändamål, hvarmed jag
icke menar ett sådant, som är frigjordt från relationer
till och följaktligen också från sammanhanget med
andra ändamål, utan ett sådant, i hvars natur det
ligger, att andra ändamål måste vara detsamma un¬
derordnade. Detta ändamål kan på flera sätt uttryckas:
ett mycket abstrakt, men derför också lätt igenkänne¬
ligt uttryck är: alltings högsta möjliga tillstånd. Det
ligger i sakens natur, att ingenting kan vara mer
efterstrafvansvardt än detta, med andra ord: intet kan
i högre mening vara ändamål. Detta ändamål är der¬
för absolut förbindande, och hvarje annat ändamål blir
moraliskt förbindande, endast genom sitt nödvändiga
sammanhang med detta. Det är förbindande, endast
under den förutsättning, att det har ett sådant sam¬
manhang, och såtillvida är det vilkorligt; men är
denna förutsättuing uppfyld, då är det ovilkorligt för¬
bindande, i den mening, att ingenting, som upphäfver
detsamma, far géras till andamal, d. v. s. får vara
det, som den ifragavarande viljan besluter.
På denna punkt måste vi emellertid framhålla,
att det moraliska viljandet kan uteblifna, och ett
omoraliskt i stället vara det, som i verkligheten in¬
träder.
Då det moraliska viljandet kan uteblifva, så är
det såtillvida icke nödvändigt. Men vi hörde nyli¬
gen, att det var ovilkorligt befaldt eller fordradt och
sålunda var oundgängligen nödvändigt. Och både den
nödvändighet, som sålunda om detsamma poneras, och
den, som om detsamma negeras, är nödvändigheten
af dess verklighet. I ena fallet säger det moraliska
budet: dess verklighet får icke uteblifva; i andra fal¬
let säger erfarenheten: det är ett faktum, att dess
verklighet stundom uteblifver. Detta synes nu vara
en motsägelse, men är det naturligtvis icke, enär två
sanningar eller två verkligheter aldrig upphäfva hvar¬
andra. Afven, ja, just i det ögonblick, då ett motsatt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wptidsexis/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free