Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsexistensens apologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Ifall vexlingen mellan innehållets olika moment omöj¬
liggjorde kunskapens sanning, så är det klart, att hvar
och en, som säger, att en häst just nu springer, an¬
tingen skulle ljuga eller också ingenting påstå, och
hvarje beskrifning öfver en liknande företeelse blefve
omöjlig. Ja äfven den beskrifning blefve omöjlig, som
förlägger en successiv tilldragelse till det förgångna, ty
hvad som aldrig varit i ett närvarande sant, har al¬
drig blifvit ett förgånget, och all historia blir på så¬
dant sätt omöjlig. Säger jag: hästen har i går sprun¬
git till staden, så är innehållet i denna tanke det att
hästen i går sprang till staden, och detta, att han i
går språng till staden, är verkligt i dag och i just detta
ögonblick, hvilket jag uttrycker dermed, att jag säger:
det förhåller sig verkligen så, att han i går sprang
till staden. På ett analogt sätt uttrycker jag ock en
successiv tilldragelse i det tillkommande. — Vi se
af allt detta, att en vexling af innehållet eller inom
innehållet för ingen del behöfver medföra någon svå¬
righet i afseende på innehållets identitet med ett verk¬
ligt, d. v. s. i afseende på sanningen.
Vi hafva slutligen att fästa oss vid sjelfva för¬
nimmelsen eller förnimmandet. Att förnimmandet fal¬
ler i tiden, kan icke heller innebära något men för
dess sanning. Först och främst icke för dess egen
skull. Det fins nämligen ingenting, som hindrar för¬
nimmandets egen verklighet, hvilken nu visserligen är
en. förutsättning för dess sanning. Ty vare sig, att
jag tänker på en ögonblicklig förnimmelse, som fyller
blott en odelbar tidpunkt, eller på en serie af hvar¬
andra aflösande förnimmelser, hvilken jag kallar ett
fortsatt förnimmande, så finnes det väl intet giltigare
skäl att förneka förnimmelsens och förnimmandets
verklighet än att förneka verkligheten af allt annat
som sker. Erfarenheten intygar ock, att både förnim¬
melser och förnimelseserier i tiden äro verkliga. Jag
kan t. ex. med sanning säga, att jag i går i det vakna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
