Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Häststudierna fortsatte Wahlbom i Italien och hade användning för dem i »Slaget
vid Stuhm». Akademiens dom öfver denna målning betog honom lusten för att
vidare försöka sig i historiemålning, och han öfvergick till att uteslutande måla
folk-lifs- och hästtaflor, något som, såsom jag nyss nämnt, i akademien anfördes som
skäl emot förlängning af stipendiet. Wohlfarth omtalar en samtidig förändring i
Wahlboms målningssätt, föranledd af den akademiska kritiken. »Det orättvisa
klander Soopska taflan rönte förargade Wahlbom till den grad, att han kastade om och
öfvergick till ett mera finpensladt, nästan emaljartadt måleri i den Wouwermanska
silfvertonen. Och i denna finesse låg alltid samma djärfhet och säkerhet i touchen
i den obetydligaste detalj, som det i allt var helgjutenhet och harmoni.» Denna
knapphändiga notis är af vikt för uppfattningen af Wahlboms konstnärliga
utveckling. När man sett med hvilken bred och saftig pensel han behandlade
vattenfärgerna, förvånas man öfver den hårda skärpan i hans oljemålningar. Han hade
således haft ett tidigare manér, det var detta som hans lärare funnit slarfvigt och
håll-ningslöst och som han därför med full afsikt arbetade bort. Jag har trott mig hafva
återfunnit det i den lilla odaterade målning på papp, som föreställer en italiensk gosse
plöjande med ett par oxar. Ingen af de dukar af Wahlbom jag sett kan i målerisk
must ställas vid sidan om den lilla skissartade pannån med dess strålande friskhet:
hvarje penseldrag synes hafva tillkommit i lek och njutning, de båda dragarne äro
bredt och verkningsfullt modellerade och uppfattade med öfverlägset fin blick, och
det hela bäres af en sällsynt form- och linieskönhet. Här skymtar något af den
genialitet fram, som i grunden fanns hos Wahlbom men som aldrig nådde till full
mognad, och man måste tänka på, huru mycket friare och käckare hans konst skulle
utvecklat sig, om han kunnat helt och hållet lämna å sido tanken på den svenska
konstareopagens domar och den konstälskande publikens tycken.
Konstföreningen inköpte 1847 * Scen i romerska kampagnan» för 300 rdr och
1848 »Två riddare i medeltidskostym» samt »En dam till häst» för resp. 200 rdr
och 133: 16. Efter denna tid målar Wahlbom nästan uteslutande hästtaflor, oftast
i förening med figurframställning men stundom också utan.
Wahlbom lämnade Rom i april 1847 och begaf sig till Paris för att få se salongen.
»Jag väntar mig så mycket mera nytta däraf», skref han till Wetterling, »som jag på senare
tiden börjat måla hästar och djur, och man bör i Paris finna goda mönster därutinnan. Här
i Rom är denna genre föga eller intet behandlad.» Hans afsikt var att återvända till Rom,
i händelse stipendiet blefve förlängdt, men då detta ej skedde, stannade han kvar i Paris.
Bland de gamla vänner, som där återsågo honom, var äfven Adlersparre.*
»Wahlboms anseende som artist», berättar denne, »hade nu vunnit terrain, som man säger. Af
Frankrikes yppersta målare erkändes hans talang, hvilket bäst kan synas däraf att då
landskapsmålaren Palm någon tid därefter aflämnade i Rom bekomna rekommendationsbref till
• Adlersparre misstager sig betydligt om årtalet, som han gissningsvis uppger till 1839 eller 1840. Af
sammanhanget framgår, att det ej kan vara fråga om annat än Wahlboms andra vistelse i Paris, 1847—4&-
{+67+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
