Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hädelsemålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påbördade av några syndiga präster, men det generade icke
reaktionens hantlangare att åtala och döma för dessa av
människor invoterade antikviteter. Vilka hånade religionens bud
mest: de fritänkare, som av ärlighet förnekade religionens
bud, eller de statskyrkans präster och övriga luteraner, som
hycklade tro, men i handling levde ett liv, som var en uppenbar
hädelse och ett grovt hån mot vad de officiellt lärde som
heligt? I fråga om de ”avsatta” konfirmanderna ansåg Thorsson
det blott vara fördelaktigt för dem att de nu sluppo
bliva hycklare och bedragare. ”Konfirmationen är det största
hyckleri man kan tänka sig”. Han uppmanade alla som
icke trodde statskyrkans dogmer att vara ärliga och hålla
sina barn från konfirmationen. En målsman, vars barn
fått respass från konfirmationen, instämde med Thorsson
och förklarade, att efter denna prästerliga behandling komme
han aldrig att låta sina barn konfirmeras.
Den 11 maj förekom hädelsemålet på nytt. Thorsson hade
hotat att komma dragandes med 100 vittnen. Han nöjde sig
med 27. Cigarrmakare Andrén avlade ej vittneseden. ”Eden
hade ingen betydelse för honom, emedan han varken trodde
på helvetet eller saligheten.” Han tilläts vittna ändå.
Tvärtemot rektor Neuman och adjunkten Hoflund, som vid första
rättegångstillfället vittnat att Thorssons roll hade varit
mycket förargelseväckande, vittnade nu de 27 som en man:
”För vår del erforo vi icke, att någon förargelse väcktes
bland åhörarna och åskådarna, vare sig mot den heliga
nattvarden, Guds ord eller den lutherska religionen, utan
uppfattade vi efter vår klara uppfattning av Thorssons roll,
att den endast rogade publiken och visade, huru der gått till
i verkliga livet.” Åklagaren medgav gärna, att vittnena icke
hade känt någon förargelse, emedan de tillhörde den
socialistiska organisationen, vars chef på platsen Thorsson var.
Varpå Thorsson genmälde, att lagen icke föreskrev någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
