Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
icke förstode mig? En gång, när du var här sist,
talade du med mig om hur ensamma och hjälplösa
människorna är och gjorde det på ett sätt, som
du icke skulle ha kunnat, om de icke sökt hjälp
hos dig.
— Ja, svarade Helga, det gjorde jag. Jag
medger, att det stundom ser ut, som om människorna
bara hade oss läkare i en värld full af Gud, släkt
och vänner. Men det säger ju allt om deras
hjälplöshet och ingenting om, hvad jag kan göra för
att hjälpa.
— Behöfs inte, sade han, det vet jag från annat
håll. Men det är mot bakgrunden af den
hjälplöshet, som du inte kan förneka, som en människa
som du blir så oskattbar. Du sade Gud, släkt
och vänner, men du vet ju, att det är just dem
vi emanciperat oss ifrån.
— För att falla i händerna på läkarna, menar
du, det var ett dåligt byte. Innan man
emanci-perar sig, bör man väl veta, att man kan stå för
sig själf.
— Ack, du, då skulle aldrig någon göra det.
Naturligtvis tror man, att man kan i den goda
dagen, då njuter man ensamheten och friheten,
det är ju härligt att få sköta sig själf och slippa
ta hänsyn till höger och vänster. Jag undrar om
inte särskildt en del kvinnor njutit däraf, gladt
öfverraskade, att det kunde vara möjligt att vara
kvinnor och så ogenerade.
— Men så kommer den onda dagen, sade
Helga.
— Ja, och då ser de sig om och finner det
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
