Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
kunde icke fatta detta. Elisabeth berättade om den
resa, som hon och hennes man nyss kommit hem
ifrån, om deras villa, om lökarna hon drifvit upp,
om kycklingarna, som börjat värpa.
— Jag visste inte, att hon var så glad och
treflig, hviskade Alf till Helga.
Plötsligt vände sig Elisabeth till Brita: vill du
följa med mig ut på landet?
Brita rodnade och såg ofrivilligt på Helga, som
nickade.
— Jo, tack, sade hon, det vill jag gärna.
— Då är det bäst vi reser så fort som möjligt.
— I morgon bitti, sade Helga.
— Men pappa och mamma? frågade Brita
dröjande.
— Dem skall jag åta mig och allt annat också,
som du kan ha att ordna här i stån.
Brita vågade icke säga mera.
På eftermiddagen, när Elisabeth låg och
hvilade till den konsultation, som skulle äga rum,
kom Brita in till Helga, som satt vid skrifbordet.
— Har du tid?
— Ja, litet,
— Hvad skall du säga dem?
— Dina föräldrar? A, det blir inte mycket.
— Jag vill inte, att de skall tro, att jag är
någon lastbar människa.
— Lastbar?
— Ja. Hur många gånger har jag inte hört
mamma säga, att det var bara lastbara kvinnor,
som. Och det har jag alltid trott, men jag undrar
om det kan vara sant, hvad tror du?
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
