Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Olof Immanuel Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
544 Dödsrunor.
och de designerade statsråden om denna fördelning blifvit
afslutade och »plenum plenoruiru å rikssalen utsatt, dervid
den kungliga sanktionen skulle meddelas - brast
kombinationen; gamle kungen hade återtagit sitt löfte att icke
genom för tidig upplösning hindra riksdagen att afsluta sina
arbeten.
Detta var en konservativ manöver. Flere af de nye
konseljledamöterna tänkte i första häpenheten på att resignera. »Att
i detta kritiska ögonblick» - skrifver Fåhraeus i sina
’Skildringar’ - »rymma fältet, skulle till äfventyrs under den
upprörda politiska sinnesstämningen på något håll blifvit
prisadt som ett drag af sjelfständighet gent emot den
bestämmande viljan, rnen å andra sidan kunde det synas gränsa
till förräderi mot det allmänna att låta öfverväldiga sig af
någon, äfven berättigad, förtrytelse, om reaktionens seger
skulle blifva frukten deraf. Till längre öfvervägande var icke
rådrum, och man blef ense om att se tiden an, örn också med
något minskad utsigt att kunna bryta sig väg till förnuftiga
reformer.»
Om dessa hade konseljledamöterna, så väl de varande
som de vardande, under senaste dagar vid enskild
rådplägning stadgat ett program, som afsåg främjande af
folkbildning, arbete för en representation utan ståndsindelning, för
kommunalstyrelse, för näringsfrihet, för de i 1839 års
tullbetänkande nedlagda åsigter, samarbete med riksdagen äfven
i den ekonomiska lagstiftningen och upprättande af ett
mi-nisterielt organ, »solidariskt verkande för konseljen i sin
helhet, med flärdfri öppenhet och hofsamhet, utan åtrå efter
folkgunst eller efter inkräktningar åt regeringsmakten». Om
ett dylikt politiskt program blef nu ej vidare fråga, men för
sin del verkade Fåhraeus i denna riktning, så vidt det låg
inom hans befogenhet, och det på ett sätt som snart gjorde
honom till regeringens bästa kraft, på samma gång det
tillvann honom den gamle konungens högaktning.
Men det var icke angenäma dagar, den nye civilministern
hade att genomlefva under dessa tider af osäkerhet på alla
håll. Motståndarne mot tullbetänkandet af 1839, nu kongl,
proposition, rekryterade sig både ur de konservativa och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
