Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Léon Gambetta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leon Gambetta. 623
vande konungens egen åsigt om saken med i sin räkning,
och på hans sublima vägran att höra talas om några vilkor
för Ludvig den Heliges ättling, strandade markisernas och
prelaternas plan - hvarefter höger-fraktionernas
sammanhållning ohjelpligen var bruten. Bonapartisterna hyllade sin
pretendent i Chislehurst, den afsatte kejsarens son: men dels
var han ännu för ung, dels låg Sedan för nära; »det
personliga septennatet» (det sjuåriga regeringsuppdraget åt
kejsardömets marskalk) skulle, så hoppades de, bereda tid för
bearbetning och majoritet, må hända för ett spanskt
»pro-nunciamento», sådant general Pavia senast utfört till förmån
för unge Alfonso XII.
Och under allt detta en faktisk republik, utan lagligt
bestämda former, ett »provisorium», på hvilket en hvar
önskade slut på sitt sätt.
Ställningen var allvarlig, var farlig. Hade då Gambetta
rätt i sina eldande, lärorika ord, att endast en lagfäst republik
kunde gifva Frankrike lugn? att den suveräna kammaren
icke förmådde skapa ett fast statsskick och derför inför den
allmänna rösträtten borde nedlägga sitt redan allt för länge
bibehållna mandat?
Nästan våldsamt hade Gambetta yrkat församlingens
inkompetens att gifva Frankrike grundlag; han hade inom och
utom henne ifrat för upplösning och nya val; särskildt
betonades ett yttrande af Gambetta, att kammaren redan vore
död och blott väntade på dödgräfvaren. Högerns leder
baxnade väl på sommaren 1874, då den trogne Chambord -
numera den omöjlige - i ett bref till sina vänner lät
Frankrike veta, att de borde förtro sig åt den kristliga, legitima
monarkien för att frälsas från undergång; men ännu voro
de 30-40 röster starkare än Thiers’ och Gambettas leder.
Sommarferier - eller hvad Gambetta kallade »upplösning
med traktamente» - var nu den suveräna församlingens
svar på yrkandet om dess upplösning, om republikens
lagfästande.
125 republikanska tidningar hade fallit offer för
»sep-tennatets» ministrar, hvilka i »belägringstillståndet skaffade
sig en sköld mot opinionen». Offentliga möten, der Gambetta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
