Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Per Henrik Malmsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
490 Dödsrunor.
Per Henrik Malmsten.
1883.
Tidigt på morgonen ger han sig af till lasarettet. De
sjuke längta, kandidaterna bida. Ur sal i sal, från säng
till säng går öfverläkarens tåg. Han skall ej blott sörja för,
att de sjukes lidande blir rätt igenkändt och, om det står
i hans makt, botadt. Han skall se upp med
sjukvårdspersonalen, med hvarje detalj i förvaltningen. Och samtidigt
skall han lära tjogtals unga män, uppfostrade till boken, att
läsa i naturens bok, att med seende ögon se och med
hörande öron förnimma den verklighet, på hvilken hvarje
sjuksäng bjuder. Han skall kurera patienter och derunder dana
läkare.
Här och hvar stannar han. Enkelt, raskt och rakt på
sak falla hans ord till de lyssnande eleverna; en
ouppmärksam kallas plötsligt fram och nödgas röja sin försummelse,
en öfvermodig blottas*, en varsam uppmuntras. »Sjuksalarne
här, mina herrar», sade Malmsten en festlig morgon på
Sera-fimerlasarettet, »äro våra fäktsalar, der skarpes vår blick, der
tages hela vår uppmärksamhet i anspråk, der lära vi oss att
med takt och skicklighet föra konstens och vetenskapens
vapen för att besegra mensklighetens fiender, sjukdom och död.
Den kliniske läraren är der fäktmästaren. Om jag någon
gång under dessa öfningar gifvit nybörjaren och den
ouppmärksamme en hård stöt, må det förlåtas mig - aldrig var
det för att såra, möjligen för att väcka, alltid för att öfva.»
Ronden är slut, mer än ett dagsarbete för en lärare i
katedern. Men nu börjar ett nytt dagsarbete, ännu mera
ansträngande, och dock på det närmaste förbundet med den
kliniske lärarens kall. Ty icke får denne nog vexlande
erfarenhet i sjuksalarna på lasarettet; till de sjuka i hemmen,
i slott och koja, bär nu hans mödosamma väg.
Den smala läkardroskan rullar af genom Stockholms ga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
