Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Johan Henrik Holmqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johan Henrik Holmqvist. 455
om gudsfruktan och hvari man lät hela religionens väsende
inneslutas.»
För en man med Holmqvists sinne måste naturligtvis
kyrkotukten vara en sak af yttersta vigt, och hans samvete
dref honom att häruti icke ens alltid böja sig för verldslig
öfverhet, om hvilken han dock i den anförda predikan yttrat,
att de trogna böra »med tacksamhet anse så länge Gud låter
detta jordiska stöd vara till för deras räkning», äfven som
att de icke böra »blanda sig ibland de upproriska». Men sin
öfvertygelse kunde han ej underordna tidsandan, så yttrade
han vid prestmötet i Göteborg 1872, der han ordentligen
framtvang diskussion om denna ömtåliga sak. »Att låta någon
imponera på sig, då det gälde ens öfvertygelse i
samvetssaker, det vore för en sjelfständig man den största förnedring.
Ej för egen ära, egen makt, utan för samvetets, kristendomens
och den rätta embetsutöfningens skull hade han uppträdt.»
Den »praxis», om hvilken han ville underrätta embetsbröderna,
fann stiftets milde biskop »singulier» och påpekade i största
vänlighet huruledes »praxis» borde följa laga former, på det
ej ogudaktiga åhörare måtte kunna tvinga den verldsliga lagen
att gifva en nitälskande själasörjare orätt. Detta var en
antydan om hvad som händt Holmqvist sjelf. För »ovist nit»
och olaga tillvägagående vid utöfning af kyrkotukt, d. v. s.
uteslutning från nattvardsgång, hade Holmqvist blifvit
lag-förd inför verldslig rätt och dömd till skrapa inför
konsistorium. Detta blef emellertid den dömdes »kyrkohistoriska
apotheos», ty när han infunnit sig inför konsistorium att
mottaga skrapan, reste sig ordföranden, som skulle utdela
den, och framsade det varmaste erkännande af Holmqvists
person och presterliga verksamhet. Detta kallades väl sedan
af verldslig rätt »att qvälja konungs dom» och belades med
böter. Men i dessa tider af brist på karaktärer och brist
på offrande kärlek dröjer man i sanning icke ogerna vid
minnet af en sådan scen, sällsynt, om ock ej ensam, i vår
kyrkas häfder.
Holmqvist blef 1865 prost öfver egna församlingar. I den
största af dessa, rik på fornminnen, bygdes åren 1864-67 en
ny kyrka, som nu räknas bland de största och vackraste i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
