Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Lars Billström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lars Billström. 449
beslut att förklara förslaget hvilande till nästa riksdag, en
reservation, som då väckte mycket uppseende både inom
pressen och vid riksdagen. De både af Billström och, efter
hans instigation, i bondeståndet gjorda yrkanden att
återremittera förslaget, för att först få det förbättradt af
konstitutionsutskottet och sedan som dess förslag hvilande, strandade
mot båda talmännens vägran att härom framställa
proposition. De allvarliga reformvännerna delade Billströms åsigt,
att frågan härigenom - och med afsigt-ytterligare skjutits
undan till en obestämd framtid.
Få äro de, som nu ega någon kännedom om detta
underliga förslag, som rent af synes framlagdt för att icke
antagas. Ibland annat skulle ledamöterna af musikaliska
akademien ha hel röst vid riksdagsmannaval, under det mångfaldiga
andra kategorier af valmän fingo nöja sig med Vi e och 1/8
röst, ett förhållande som aflockat Billström hans enda
skämtsamma yttrande bland alla de 6-700, som förvaras i
borgarståndets protokoll. - Förslaget föll, som bekant i dec.
1850, förkastadt i tre stånd men »par dépit» antaget i
borgarståndet med en majoritet af 14 röster - mot både Petré
och Billström. Den sist nämde beklagade djupt det sätt, på
hvilket regeringen behandlat »denna landets vigtigaste
angelägenhet». Öfver behandlingen af »det lagverk, hvarpå
landets utmärktaste jurister nedlagt flerårig möda och omsorg»,
hade han .redan två år förut uttalat sin sorg.
Men - nu var också »Rubicon» passerad. Några
förhoppningar på regeringen skulle ej vidare förlama
reformvänners verksamhet, några löften ej vidare binda deras politik.
Väl var konstitutionsutskottet en myndighet, men dess vapen
var på en gång för skarpt och för trubbigt; bättre vore
statsutskottet, som väsentligt påverkade ståndens beslut om
statsutgifter och, då två stånd stodo mot två, i förstärkt form
afgjorde med riksens ständers rätt. Adel och prester hade
varit starka genom sammanhållning, nu skulle borgare och
bönder blifva ändå starkare och slutligen tilltvinga sig seger.
Detta var det nya programmet.
För framgången häraf fordrades just, till första början,
en sådan man sorn Billström, hvars lugna, förtroendeväc-
Bilder och Minnen. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
