Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Lars Billström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lars Bittström. 447
konungen ett stöd mot sin egen omgifning! Men
borgarståndet afslog detta, Petré reserverade sig häremot - och
Billström begynte sin parlamentariska bana med att tala emot
denna reservation. En månad senare, då omröstningen om
justitieråden skulle försiggå, och både häntydningar i
justi-tie-ombudsmannens berättelse och åtskilligt, som ej tagits till
protokoll, syntes ange de liberalas mening att låta
opinionsnämnden begagna sin makt, tillkännagaf Billström, att han,
om han i denna nämd invaldes, icke skulle yttra sig »på
lösa underrättelser» - han blef också blott andre suppleant
-, men påyrkade efteråt, att det vore
justitie-ombudsman-nens pligt att noggrant referera högsta domstolens
märkligare domslut. Först i november hördes Petré instämma med
Billström: han hade då, föranledd af gjorda yrkanden om
landshöfdingeämbetenas befrielse från vissa vedermödor,
yttrat: att »ämbetsmän finnas för det allmännas skull» och äro
»till folkets tjenst och nytta tillsatta». Samma dag hördes
äfven Billström instämma med Petré.
Nu hade de således funnit hvarandra, den »bjudande
stämman» och den »fäste ledaren». Inom lagutskottet hade
Billström redan märkt hvad vind det blåste för lagreformen,
af hvilken han var en varm anhängare; sättet för begäran
om anslag till ett nationalmuseum hade visat honom, att
regeringen ej ansåg sig behöfva tillförlitliga kalkyler för stora
anslagsfordringar, representationsfrågan omintetgjordes flera
gånger, senast genom adelns uraktlåtenhet att till behandling
företaga de voteringspropositioner, som för förstärkt
konstitutionsutskott skulle föredragas, och regeringens vid slutet
af 1844 gjorda antydan, att ett representationsförslag vore
från henne att förvänta, bar ingen frukt. Förhoppningarna
om en regering som icke skulle, stödd på adel och prester,
hindra reformer i lagstiftning och representation men
genomdrifva planlösa anslag, hade förkolnat.
Kedan nu hade Billström tillkännagifvit sig som
obenägen för »vidlyftiga och tidsödande diskussioner», fordrande
att »endast de sakkunniga föra ordet», medan de andra
uppmärksamma hvad som yttras och »endast befatta sig med
af-görandet». Men han var icke sällan sjelf sakkunnig, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
