Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Paul Genberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
412 Dödsrunor.
firades som fester. Hans första föreläsning, om etikens
förhållande till statsläran, var till trängsel besökt, och då tiden
för hans föreläsningar var densamma som för professor
Nilssons, ingingo en mängd studenter till konsistoriet med
anhållan om ändring häruti, så att åhörandet af den ene ej
måtte vara ett hinder att få lyssna till den andre - en
ansökan, som genast bifölls. Kort var dock den tid, Genberg
under dessa gynsamma förhållanden fick verka som en
väckande ande vid vårt södra universitet; den 28 augusti
sammanträdde 38 af 56 röstberättigade och valde - med 15 röster -
Genberg till universitetets riksdagsman inom presteståndet
vid den d. 15 nov. 1847 begynnande riksdagen.
Här uppträdde Genberg alldeles icke i främsta ledet bland
debattens män, hvartill kanske ock hans fysiska svårighet
att tala bidrog, ett sorgligt öde särskildt för den, som i så
hög grad som Genberg ägde ordet i sin makt. Å
konsistoriets vägnar motionerade han om åtskilliga universitetets
behof, som medlem af lagutskottet deltog han träget i dettas
arbeten men föga i debatten inom ståndet, och då
representions-reformfrågan sysselsatte allas sinnen och ett »reformvännernas
sällskap» som bäst höll möten i hufvudstaden för att
diskutera de grunder, på hvilka ett förslag till ny riksdagsordning
borde byggas, deltog han i dessa förhandlingar och valdes
till medlem af sällskapets styrelse. Härigenom fick han en
»liberal» färg, utan att alls vara »prononcerad», och då den
liberala vinden på våren 1848 blåste genom Europa och en
flägt kändes ända upp till Stockholms slott, så att äfven der
en förändring i »system» stod för dörren, var Genberg en af
dem, hvilka den 10 april 1848 kallades till kung Oskars
rådsbord för att der utarbeta de reformer, som ej längre borde
uppskjutas.
Det berättades då för tiden, att kung Oskar tillkallat
presteståndets talman, erkebiskopen Wingård, för att känna sig
för hvad sympatier hans kandidater till ecklesiastikportföljen
kunde påräkna inom det konservativa högvördiga ståndet.
»Hvad säger Wingård om Ekströmer», började konungen.
Det var då varande generaldirektören för hospitalen, den för
sin administrativa förmåga erkände läkaren. »Ers majestät»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
