Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Hans Kristian Andersen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
408 Dödsrunor.
funnit fullkomligt riktigt angifven i dessa af honom
anförda ord ur en anmälan af en nyare samling: »Eventyret
holder en lystig domedag över skin og virkelighed, över den
ydre skal og den indre kjerne. Der går en dobbelt ström
deri. En ironisk överström, som leger og spöger med stort
og småt, som spiller fjerbold med höjt og lavt; og så den dybe
älvors underström, som retfärdigt og sändt bringer alt ’på sin
rette plads\ Dette er den sande, den kristelige humor».
# *
#
Hans reslust öfvergaf honom ej. Men när han vistades
i hemmet, slog han ofta upp sina bopålar hos
grosshandlaren Melchior, i hvars familj han, liksom »-tidigare i Collins,
hade ett verkligt hem. På Melchiors villa »Rolighed» träffades
skalden af "sin sista sjukdom, och knapt hade augusti månad
ingått - den månad, om hvilken han 1833 sjungit att
»Fra livets sol det går till gravens skygge»,
så släcktes hans öga i en stilla död, den 4 augusti 1875. Nu
tömdes prisets ymnighetshorn rikligt Öfver grafven, till hvars
hvila den gamles stoft invigdes i närvaro af konungen,
kronprinsen, främmande sändebud vid konungens hof, rikets store
och den aflidnes vänner. Mången »liten Viggo» var säkert
också med.
Och hur kunde de väl annat? De kände ju sedan
barnaåren den hjertevarma dikten:
»Jeg en smuk historie dig lover,
fölg nu moder til din lille seng!
Synge vil jeg for dig til du sover,
lille Viggo, moders beste dreng!
Du måske for mig, som äldre, synger,
når jeg skal til ro den sidste gäng;
ja, når jorden på min kiste tynger
syng da med den dybe vuggesang!
Tänk pä ham, der trofast mange gange
gynged dig på armen öp og ned.
Verden glemmer mig og mine sange!
Mön du glemme vil min kjärlighed?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
