Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Nils Vilhelm Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nils Vilhelm Almlöf. 397
hvilka Almlöf utvecklade sin talang. Äfven ban hade spelat
i »Carolus Magnus», äfven han fått utså köldens och den
ringa lönens verkningar. Men han skulle snart kraftigare,
än Journalen, vitna emot »teaterns förfall». Den 2 maj 1821
fick man se, hvem han var. Då gafs för första gången
Schillers Maria Stuart, öfversatt af Åkerhielm, som på alla sätt
vårdade sig om teaterns bästa. Pjesen gjorde stor lycka,
och tidningarne funno att »hr Alrnlöfs spel skulle hafva
hedrat äfven en gammal dramatisk artist», att han utförde
Leice-sters svåra och otacksamma parti »på ett sätt, som lemnade
nästan ingenting öfrigt att önska». Framstående roller i
Akerhielms »Engelbrekt», i Granbergs >Svante Sture», i
Leopolds »Virginia», i Kellgrens »Drottning Kristina», i Anders
Lindebergs namnkunniga »Blanka», i Ludv. Manderströms
öfversättning »Therése», i Voltaire’s »Tancred», iLaya’s
»Falkland», i det första här spelade stycket af Scribe, »Nya
öfversten», stegrade mer och mer hans rykte, och i sin
sextiofjärde roll, som Shakspeare i Duvals af Imnelius öfversatta
enakts-komedi »Shakpeare kär», drog Almlöf så publiken med
sig, att han efter pjesens slut och ridåns fällande åter
inropades och »helsades med starka bifallsrop». »Detta sätt att
tillkännagifva en högre grad af bifall»> säger »Kometen» den
11 februari 1826, »är här alldeles nytt och väckte derför
mycket uppseende. Denna gång var det otvifvelaktigt en rättvis
hyllning åt talangen. Vi önska att det alltid måtte så
förblifva och icke i framtiden urarta till ett tomt smicker för
ett eller annat teaterpartis gunstlingar». Äfven de öfriga
tidningarne omtalade med gillande detta nya »högtidliga
bifall», som Argus kallar det. Veckan derpå hedrade publiken
äfven Lars Hjortsberg på samma sätt.
Den kungliga scenen hade redan några månader före
denna innovation blifvit inskränkt till en enda teater. Den
24 november 1825, under det ett af Kotzebues gamla
gråtmilda stycken spelades, och Almlöf från scenen kämpade
för »Redlighetens seger öfver förtalet» (så hette pjesen),
utbröt eldsvåda å teatern, just som man hunnit till fjärde
aktens slut. Det gamla Delagardieska palatset, sedermera arse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
