Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Nikolai Frederik Severin Grundtvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nikolai Frederik Severin Grundtvig. 373
var honom något allt för lågt, att han i dess lagar skulle
kunnat finna ett rättesnöre. Detta hade han endast i sin tro,
i sin vilja, i sitt mål. Det har också händt honom, att han
öppet protesterat emot det Kopernikanska verldssystemet, att
han både i tal och skrift farit fram som en vild smädare,
att han omskrifvit, då han skolat öfversatta o. s. v. -ja, han
bröt sin nya kyrkliga bana just genom opposition mot
kyrkans främste, hvilka (1817) offentligen yttrat, att »bibelns
tolkning är icke bunden af någon annan regel, än den
förnuftet gifver» och af hvilka en (1825) skrifvit: »Bibeln är
beräknad på väsen, som hafva att bruka förnuftets ljus:
genom historisk kritik skall dess äkthet bevisas, genom
filosofisk kritik skall dess innehåll pröfvas» ... Mot sådana
»okristligheter» fann Grundtvig inga ord nog skarpa, och då han
med anledning af denna konflikt nedlade sitt embete och
utgick ur statskyrkan, gick det klart upp för honom, att
Lutherdomens »nya exegetiska påfvedöme» ej var förenligt med det
troslif, som bodde i honom och som han med det lefvande
ordet ville väcka i församlingen. Han fann, att man ej kunde
taga bibeln till religionens grundval och, mystisk och
irra-tionel, som han var, var det honom icke svårt att på samma
håll finna en ny. Denna fann han i »dåbspagten», i »det
lefvande ord, som gått ur herrens mun». Härmed förstås den
apostoliska tron, och att intet historiskt bevis finnes för men
tillräckligt många emot giltigheten af en dylik uppfattning, som
dessutom öppnar dörren för hela »kyrkans» tradition, detta
betydde för Grundtvig mindre än intet. Så kom Grundtvig i häftig
kyrklig opposition, med sin yttre verksamhet närmast riktad
åt frikyrldigheten, under det den inre afsåg väckelsen till en
folkelig kristendom. I förra hänseendet vann han en
fullständig seger: »sockenbandet» är löst och f. d. statskyrkan
förvandlad till »den danske folkekirke», under det den danska
staten skänker fullkomlig religionsfrihet åt alla sina
medlemmar. I senare hänseendet blef han härförare för en talrik,
länge växande menighet, hvilkens nationela, glada
lifsuppfattning i det yttre bildar en skarp kontrast till våra s. k.
»läsare» och i hvilken han såg en kraftig länk i
verldshisto-rien, sådan den syntes för honom i »dåbspagtens» och uppen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
