Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Herr Hugos Akademi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herr Hugos Akademi. 347
haf» - heter det, inskränkningen till svenskan undanrödjes
snart. Rim i latin och grekiska m. m. påvisas med stor
djerfhet af vederbörande statsråd, men hufvudordet föres af den
svenske, som framställer prof på olika slags vers-lag, prof
gjorda för tillfället och för det mesta endast hopfogningar af
ord. Härledningar af ord göra ofta långa afvikningar. I
»fjerde boken» talas om de olika landskapsmålens rätt att
göra sig gällande i ordens betoning och rimljud, och detta
för till vidlyftiga digressioner om keltiska fornminnen i den
skandinaviska norden och i England. Herr Hugo uppmanar
det engelska statsrådet att noga studera hvad hans vänner
Nilsson, Wieselgren och Worsaae skrifvit i dessa ämnen.
Nu kommer Seseman på tal, och det svenska statsrådet
förbinder sig att improvisera en SesemansJc Iliad eller
Sese-mana. Under otaliga utvikningar i konversationen fortgår
denna s. k. improvisation till och med tolfte boken. Herr
statsrådet har då improviserat 24 rhapsodier om 24 stycken
hvar, summa 576 versmakeriprodukter, hvilka nästan alla
försätta herr Hugo i beundran. De vida flesta äro mer eller
mindre konstiga ordfogningar i viss meter och versbyggnad.
Någon gång skiner ett melankoliskt drag igenom, sällan om
någonsin synes den ringaste skaldeflägt, någon gång träffas
deremot en lustig vändning. Men hela rimmeriet bär prägel
af tråkighet, i hvilken de lärda digressionerna om de mest
oväntade ämnen bringa omvexling. Så finnas långa episoder
om Curtius, om astronomiska upptäckter, om grekiska epos,
örn Englands äldre vitterhet, om Zend, om Rosencreutzarne,
om Manichéerna o. s. v. Improvisatorn slutarmed en hymn,
hvilken herr Hugo finner sublim. Den är karakteristisk för
författaren.
»Nu, Fader i himlen, vill jag säga ett ord till Dig.
Jag talar öppenhjertigt och fritt, såsom vi också höra
till samma familj, och Du är En, som förbarmar sig,
Jag skall derföre säga Dig hvad som jag ämnar att göra:
Jag vill sjunga och måla för mig ensam och allén, helt tyst och stilla,
och aldrig göra den ringaste varelse i verlden det minsta illa.
Dig älskar jag, o min himmelske store Fader!
Om du vill tro mig i dessa mina enfaldiga rader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
