Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - August Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa de renaste, ädlaste karakterer. Detta var icke ett verk
af Blanches estetiska målarkonst: väl voro kontrasterna
mellan godt och ondt nödvändiga för taflan, men erfarenheten
var dock högste läromästaren. »Man må vara hur stor
psykolog som helst» — skrifver Blanche — »och tro sig hafva
upptäckt alla möjliga vinklar och vrår af menniskosjälen,
erfarenheten förblifver i alla fall ens mästare och uppdagar
ständigt nya gömslen, dem hvarken psykologen anat eller
skalden i sin fantasi drömt om.» Blanche försäkrade också sjelf,
att han helt och hållet saknade uppfinning och i allt sitt
författarskap troget hållit sig till minnen och berättelser, dem
han upptecknat. »Må hända», tillade han, för att afböja en
invändning, »må hända har jag gjort någon bifigur på fri
hand, men då märkes det också genast, han sticker bjert af
emot de andra.»
Blanche for utomlands, lefde en tid i Paris och diktade
der den roman, som han sjelf satte främst bland sina
skapelser, »Sonen af söder och nord». Denna blef ock hans
sista roman.
Efter Paris-vistelsen blefvo Blanches yttre lefnadsvilkor
förändrade. Han fick, enligt testamentarisk förordnande,
tillträda en malmgård på Ladugårdslandet och ett icke
obetydligt kapital. Men detta ändrade ingenting annat i hans
samlif med menniskor än att han af »Blanches malmgård» gjorde
ett gästfritt hem och i vidsträcktare mån än förr kunde hjelpa
hjelpbehöfvande. En yttre anledning tillkom nu för att ändra
formen af hans författarskap. »Illustrerad Tidning», kort
förut uppsatt af en bland hans vänner, vände sig nemligen
till Blanche med anhållan att han ville göra tidningen till
sitt organ. Blanche, som gerna ingick på förslaget, måste
nu se till att hans bilder ur lifvet blefve korta, så att de
rymdes i ett eller par nummer. I stället att förena dem till
hela romaner, lät han dem derför bilda småtaflor hvar för
sig, sammanhållna endast genom det band, som förenade dem
i Blanches minne. Så uppstodo »Hyrkuskens berättelser»,
»En prestmans anteckningar», »En skådespelares äfventyr»,
så skulle »Ekströms paradis» ha blifvit en bildserie, liksom
dessa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
