Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Carl Wilhelm Scheele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derför den anspråkslöse apotekaren i Köping oöfverträffad,
med afseende å antalet utaf de af honom gjorda stora och
epokgörande upptäckter inom kemien, och oberoende af alla
teoriernas vexlingar skall han derför ständigt räknas bland
denna vetenskaps störste mästare.»
Ett nystiftadt »naturforskande sällskap» i Berlin valde
Scheele till ledamot 1778, och kgl. akademien i Turin följde
exemplet 1784, då den svenske monarken var i Italien. En
anekdot förmäler att Gustaf öfverraskad och flat att ej ha
hört en så celeber undersåte omtalas, från Turin gifvit ordres
till Stockholm att sända Scheele Vasa-orden, hvarpå
ordenstecknet till underdånig lydnad af det kungliga budskapet
tillsändes – bergmästaren von Scheele. Det är sjelfva Franzén,
som i sitt minnestal öfver Scheele 1827 berättar anekdoten,
och ur svenska akademiens handlingar har den sedan gått
vidare, t. ex. till vårt stora Biografiska Lexikon, till »Sveriges
sköna literatur» o. s. v., endast med någon olikhet i de mot
»vederbörande» riktade sarkasmer. Emellertid är anekdoten
fullkomligt falsk. Gustaf III gaf visserligen icke apotekaren
Scheele någon Vasaorden, och troligen tänkte sig ingen
något sådant i Scheeles lifstid; men han gaf heller aldrig någon
åt brukspatronen von Scheele i Småland, som 1782 fått
bergsrådstitel. Det var först den 21 nov. 1796, som Gustaf IV
Adolf dermed prydde den gamle von Scheele: och dock är
»förvexlingen» af 1784 ett historiskt »faktum» för C. W.
Scheeles snillrike minnestalare 1827!
Carl Wilhelm Scheele mottog vid inträdet i vetenskapsakademien
af dess præses en lyckönskan om varaktig helsa;
det tyder på, att den redan då varit vacklande. Det dröjde
dock ända till början af 1786, innan helsan syntes allvarligt
rubbad. När våren kommit, kom för Scheele döden. Han lät
på sotsängen viga sig vid Pohls enka, för att återinsätta henne
i full eganderätt till apoteket; Scheeles efterträdare som
apotekare i Köping blef också innan kort hennes tredje man.
Den 21 maj 1786 slocknade Scheeles verksamma lif.
Hedersbetygelser, som han aldrig sökte, hopades vid hans graf
och ha icke heller sedan uteblifvit. Medaljer äro slagna till
hans minne, lefnadsteckningar återkalla för efterlefvande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
