Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Carl Wilhelm Scheele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Scheele tog sig under Malmö-tiden, för första och nästan
enda gången, någon ledighet: han besökte fadershemmet i
Stralsund, hvilket han sedan aldrig återsåg.
Till Stockholm begaf sig Scheele 1768, anstäld hos
apotekaren Scharenberg på Korpen vid Stortorget. Här fick
Scheele återse Retzius, som ännu icke fått någon anställning
i Lund. Ett vetenskapligt samarbete begynte, hvilket ledde
till upptäckten af vinstenssyran. Scheele hade ingifvit ett
par »rön» till vetenskapsakademien, men de hade ej blifvit
uppmärksammade. Det var naturligtvis ingenting nytt i hvad
en oexaminerad apotekardräng kom fram med! Nu kom en
examinerad apotekare och filosofie magister fram med
afhandlingen om vinstenssyran. Den blef mottagen med största
bifall och ansedd värdig belöning. Men i denna afhandling
säges, att den snälle och lärgirige farmacie-studeranden Scheele
banat väg för upptäckten. Detta var 1769. Nu begynte
Scheeles namn bli kändt i lärda verlden. Framstående läkare
och naturforskare i Stockholm sökte hans bekantskap. Bland
dem var Gahn, hvilken Scheele på våren 1770 ledde till
upptäckten, att fosfor kunde framställas ur ben. På Gahns
föranstaltande fick Scheele på hösten samma år plats på
apoteket »Uplands Vapen» i Upsala, hos tysken Lokk. Här
fick han förestå laborationerna; äfven det akademiska
laboratorium blef icke främmande för hans arbeten, och, hvad
mera var, naturforskningens främste representant bland
professorerna, näst Linné sjelf, Torbern Bergman, blef hans
trofaste vän.
Det var ingen annan än Bergman, som 1768 funnit Scheeles
afhandling om sal acetosellæ icke förtjena uppmärksamhet.
Nu kom Bergmans vän Gahn med besynnerliga berättelser
om den snälle apotekslärlingen, och sjelf fick han höra
honom tala om hvad han kallade flusspat-syra, meddelanden,
som inneburo rent af otroliga nyheter. Bergman kunde icke
heller tro hvad han hörde. »Kom och se», sade Scheele.
Bergman kom, såg, och – Scheele segrade.
Vetenskapsakademiens handlingar meddelade Scheeles
afhandling om flusspatsyran 1771, och från denna tid var
Scheele ett godt namn. Visserligen angreps hans analys, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
