Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Carolus Linnæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på svenska gagna Sverige, att utveckla Sveriges tillgångar,
odla dess språk, en sådan var föremålet för Mårten Triewalds
tankar och planer. När han nu gjort Linnæus’ bekantskap,
lät förverkligandet icke länge vänta på sig. En tredje i
förbundet vardt kanslijunkaren baron Anders Johan von
Höpken, och ännu trenne andra för planen intresserade personers
biträde vans. Så stiftades, i maj 1739, Svenska Vetenskapsakademien,
med 37 medlemmar. Linnæus vardt dess förste præses,
riktade akademiens handlingar med märkliga rön och
nedlade sin ordförandeklubba efter fyra månader med ett tal
»om märkvärdigheter uti insekterna», hvilket trycktes i flera
upplagor och med ens tillvann den nya stiftelsen så väl som
den nye lärofadern hela Sveriges varma sympatier.
Med samlade krafter, så hade præses sagt, skola vi tjena
andra, genom förnuftets användande på iakttagande af naturens
märkvärdigheter. En hvar i sin stad skall hålla i plogen,
ingen hvarken af orkeslöshet eller dryghet hållas tillbaka
och den frukt af mödan, som ej odlaren sjelf får skåda,
skall skördas af efterkommande. Detta var vetenskapsakademiens
valspråk; hennes handlingar fyldes med olikartade
rön, vetenskapen och den patriotiska nyttan slöto ett fast
förbund, och Linnæus var här den trognaste förbundsbroder,
under det han icke dess mindre med klar blick och aldrig
tröttnande penna förde sin samtids rent vetenskapliga
naturforskning framåt.
På våren 1740 afled gamle Rudbeck: den lediga professuren
i botaniken söktes af Linnæus, men verldens främste
botaniker kunde icke föredragas framför fakultetens adjunkt, den
skicklige läkaren Rosén, för hvilken botaniken var alldeles
främmande, i synnerhet den reformerade, som af Hollands,
Englands och Frankrikes främste botanici vunnit nästan
enhällig tillslutning. Rosén utnämdes verkligen till professor
i botaniken framför Linnæus. Men nu tog gamle Roberg
afsked, han som i årtionden tuggat på »Aristotelis problemata
efter Cartesii principer». Nu skulle Linnæus få ersättning i
den medicinska professuren. Men doktor Wallerius, som 1733
blifvit Linnæus föredragen vid adjunkturens besättande i
Lunds medicinska fakultet, hade stora anspråk att äfven nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
