Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Ludvig Holberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ludvig Holberg. 279
Eäntorna växte, ty utgifterna för hans egen person sjönko, om
möjligt. Så gjorde han en stiftelse för att bereda ogifta
flickor utstyrsel, en annan för att bereda enkor bostad.
Men han såg nogsamt, att sedan han, Ludvig Holberg,
förkämpen mot det gamla, tagit emot friherrlig sköld och
hjelm, hade han icke samma ställning som förut mellan det
gamla och det nya; »mine Gjerninger og Skrifter», bekänner
han, »have siden den Tid i Almindelighed ikke befaldet så
meget, som tilforne: Om sådant reiser sig deraf, ät der
förlänges meer Capacitet og Skrivekunst af en Baron, end af en
Professor, eller om det er en Virkning af A vind, skal j eg ey
forvist kunne sige». Hans skådespel ville icke heller gå, som
förr, nu, då de af den nye kungen åter blifvit tillåtna.
»Holberg» - säger en dansk i vår tid - »hade sjelf gifvit sin
samtid en så stark stöt framåt, att den nya generation, som
stod på hans och den närmast gångna tidens axlar, lät honom
ligga på sina lagrar - och gick vidare..» Smaken för
italiensk opera hade i Kjöbenhavn utträngt smaken för Holbérgs
skådespel. Dessa hade växt i antal till 33, nästan alla hade
gått öfver scenen.
Holberg begynte läsa Ciceros bok om ålderdomen, när
han kände dess skröpligheter hopa sig. Krafterna begynte
svika, likaså minnet. Den vanliga dieten ville ej mer förslå,
han måste, ehuru ogerna, anlita en läkare. Då denne på
Holbérgs fråga förklarat, att döden nalkades med stora steg, sade
den gamle med största sinnesro: »Det er mig nok, ät jeg i
al min Levetid har sögt ät vsere en nyttig Borger i mit
Fse-dreland; jeg vil derför gjerne dö, siden jeg mserker, ät mit
Sinds Krsefter ej heller Isenger står mig bi».
Sin verksamma lefnads klart medvetna mål hade han icke
heller någonsin svikit. När han den 27 januari 1754
afsom-nat, begynte hans andes verk att lefva upp å nyo. En
trogen vän lät på likkistan fästa en plåt, hvarå dessa sanna ord
läsas: »Holberg lever og er i alle Folks Munde, hans Rygte
grönnes altid, og skal voxe hos Efterkommerne».
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
