Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Erik Gustaf Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
242 Minnesbilder.
föga tycktes rätta sig efter sunda principer. Mot alla
anmärkningar, mot alla deduktioner af grundlagens bud,
svarades helst med beskyllningar för otaeksamhqt mot den gamle
hjelten på tronen, diskussion i sak undveks och personer
fingo sitta emellan. Hvad män af en viss ställning väl kunde
bittert nog anmärka i enskilda bref eller samtal, ansågo de
sig under sådana förhållande böra tiga med i det offentliga
och snarare instämma mot än med »rabulisterne». Särskildt
Svenska akademien fattade sin ställning till sin »Höge
beskyddare», så, att hon genom sina ledamöter, Sveriges
literära stolthet, skulle draga i strid mot det parti, som
oroade den gamles ålderdom.
Och Geijer hade starkt bränmärkt en och annan yttring
af vanstäld historia, som flutit ur Crusenstolpes penna. Alltså
räknade man fortfarande på honom, som ifrån 1810 visat sig
förstå »det gamlas» befogenhet såsom uppehållare af »de eviga
samhällsidéerna».
Men- det sjöd i Geijers själ. Nyårsdagen 1838 gaf han
luft åt sin stämning i tondikten:
»Ensam i bräcklig farkost vågar
Seglaren sig på det vida haf.
Stjernhvalf vet öfver honom lågar,
Nedanför brusar hemskt hans graf.
Framåt! Så är hans ödes bud,
Och i djupet bor, som uti himlen, Gud.
En djupt religiös stämning hvilade nu som förr Öfver
hans blick på verld och utveckling, men detta Framåt,
sorn besjälade honom, dref honom ut från lugnet. Sin
»bräckliga farkost» besteg han sin födelsedag, den 12 januari 1838,
då han skref förordet till Litteraturbladet, den publicistiska
organ med hvilken han helt ensam ville taga del i
utvecklingsstriden. »I sjelfva verket har jag aldrig tillhört något
parti, ej ens mitt eget, om ett sådant’funnits. Men sätter
någon synnerligt värde på att förebrå mig ett affall. Välan,
jag har då affalla t från mig sjelf, hvilket också ej skadar,
der/let befinnes med skäl vara för sig gånget.»
Med styrka och värme framhöll Geijer i artikel efter
artikel under åren 1838 och 1839, en gång i månaden, sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
