Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Erik Gustaf Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
238 Minnesbilder.
Geijer öfvat mäktigt inflytande. Det kunde alltså icke vara
med blida ögon han betraktade den tidsriktning, som i »sens
comrnun» hade sitt rättesnöre, i »humanitet» sin dygd i »vackra
känslor» sin tröst, i nyttan sitt mål. Det är mot denna, han
i den akademiska prisskriften 1810 drager i härnad.
Fritänkaren, säger Geijer, är en menniska som satt i system
konsten att döda inbillningskraften - och dock, hvart kommer
menniskan utan den kraften? Poesin är förnuftets klaraste
spegel, poesin är den populära filosofien, det organ,
hvarigenom förnuftet talar till folket. Det 18:de seklets
ovetenskapliga »upplysning» eger ingen rätt att skada hvarken
den lärda bildningen eller den olärda. »Denna ytliga
lärdom. .. som nu är en så allmän pest i våra bildade klasser,
har man äfven sökt påtruga bonden» ... och dermed skadat
hans känsla för religion, för folkpoesi, för tradition. »Den
ädla harmen misskläder ej sanningens anlete», tröstar sig
författaren när han erkänt, att hans tafla bär harmens färger.
Ett stort pris af akademien var en ringa följd af
skriften mot den väckelse den utöfvade på författaren sjelf. En
religiöst-fosterländsk-polemisk anda genomgår hans
schelling-ska filosofi och värmer än i dag läsaren af dessa
ungdomsskrifter om upplysning, om uppfostran, om religion, om
historia, om folksånger, om politik. Uppsatserna af hans hand
uti Iduna, Geijers och Götiska förbundets tidskrift, bilda
intet undantag. »Att Iduna företager sig att bevisa
kristendomen, skrifver han, kan blott förefalla den främmande, som
trott att hon i något afseende ämnade predika hedendom.
Hon vill bidraga att göra det gamla kändt, men hon vill
med denna kännedom ej uppväcka de döda utan bilda de
lefvande».
Så vaknade skalden. Några, mest värmländska, vänner
af Geijer sammanslöto sig i hufvudstaden till ett sällskap
för upplifvande af kärleken till nordisk häfd, sång och saga.
Af detta Götiska förbund utgafs från 1811 »Iduna, en skrift
för den nordiska fornålderns älskare», första häftet helt och
hållet af Geijer, mest poesier. »Vikingen», »Odalbonden» m.
fl. af vår diktskatts perlor sågo först dagen i Iduna, som
med »Phosphoristernas» Poetiska Kalender täflade att införa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
