Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Fredrik Wilhelm Scholander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fredrik Wilhelm Scholander. 211
i besittning de välkända ruinmen der han i mer än tjugo
år icke varit främling - »dessa älskliga rum», skref han till
vännen, »der jag enligt hvad antagligt är skall pröfva på
ålderdomens, sorgernas och dödens strider».
Danmarks konstakademi sände sin ledamotskallelse till
den svenska akademiens sekreterare först 1872, sedan han
med »Sandhedens pilgrimsgang» deltagit i årets skandinaviska
exposition i Köpenhamn. Aret förut kallades Scholander till
medlem af svenska vitterhets- historie- och
antiqvitets-aka-demien, 1873 erinrade sig de nordfranska arkitekterna den
gamle kamraten och valde honom till »sociétarie», 1874
invaldes han i Letterstedtska föreningens styrelse,
promoverades 1877 af filosofiska fakulteten i Upsala till
hedersdoktor, erhöll samma år kallelse till medlem af »the royal
institute of British architects» och det följande till ledamot
af Institut de France, afdelningen Académie des Beaux
arts. Den ende, som hittills af Sveriges konstakademi
erhållit hennes nystiftade aqvarellist medalj, är Scholander.
Svenskt ordenstecken fick han första gången 1856,
kommendörsgrad 1873, den norska riddarorden 1868. Men alla
dessa offentliga erkännanden hindrade icke, att
vederbörande år 1878, tvärt emot Scholanders åsigt om
arkitektundervisningens ordnande och trots det goda resultat, 1849 års
reglemente medfört, afskaffade både den förberedande och
den praktiska bygnadsskolan, både geometri- och
ornamentskolan, för att införlifva denna del af undervisningen med
den tekniska högskolan. »Då man ej fäste afseende vid min
åsigt» - sade Scholander - »kunde man åtminstone
uppskjutit ändringen till min pensionsålder - den är ju, Gud
ske lof, snart inne - ifall man hyst någon égard för min
verksamhet». Så kunna de »offentliga utmärkelserna» i
sjelfva verket se ut för en förtjent man.
Lärarverksamheten, som aldrig känts Scholander tung,
blef honom nu snart sagdt ett vitnesbörd om hans
öfverflö-dighet, och han längtade efter den 23 juni 1881, då han
skulle fylla sitt 65:e år och kunna ingifva sin ansökan om
afsked med pension. Men med en egendomlig förkänsla af
sin bortgång arbetade han med nästan ovanlig ifver på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
