Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gunnar Wennerberg. 1*1
berg fick ännu ett år på sig att dikta och sjunga i Upsala.
Ja, ännu i Skara fortsatte han, innan samlingen vardt ett
afslutadt helt, en sång-dikt-cykel, som tog Sverige med storm,
sedan den från studentverlden genom tryckpressen nått ut
i alla bygder. 1840-talets hetsiga strider i den politiska
verlden hade gifvit ringa frukt: reaktionen tycktes återtaga sin
en tid förlorade prestige, ord och blod hade runnit
förgäfves ... Då kommo »Gluntarnes» balsam öfver trötta sinnen.
»Sånger i pansar», skandinavisk hänryckning, hjelp åt
broderfolket, representationsreform, allt detta som spänt
sinnena till det yttersta, såg ut som en Sisyfus-sten, återfallen
i djupet. Det blef en ljuf ro, att i »Gluntens» moll-toner
bedja »uselt kallprat dra’ åt fanden», att sola och värma sig
i gluntens och magisterns sorglösa sällskap, ute i naturens
skönhet eller inne i de små studentmotgångarnes komik.
Gluntarne blefvo oss en frigörelse från missräkningarnas mara.
Snart kunde man åter taga ihop med utvecklingsarbetet med
friska krafter.
Och äfven då stod Gunnar Wennerberg oss bi. När hans
fosterländska körer dånade ur studentsångens led, spredo de
i åhörarnes skaror en fläkt af förtröstan och mod. Slutet af
50-talet var åter de stora förhoppningarnas skede, då det
tycktes gälla att »stå stark». »För frihet och fosterland»
strängade Wennerberg då som förr sin lyra, och han sänder oss
ännu sånger och toner, hvilka väl kunna bryta ut i sorg
öfver »fredens förbannelser», i orolig undran hvad
»skarornas målsman» bär i skölden, i dyster varning att ej för länge
dröja
»att värna land, att gifva frihet stöd»
men aldrig mattats i tro på frihetens styrka och på Sveriges
framtid. Äfven i religiösa tonskapelser har Wennerberg
gifvit uttryck åt sitt själslifs strömningar. I »trollrunor» har
han velat återväcka fornromantiken, i »Romerska minnen»
ger han luft åt sin kärlek till den klassiska fornåldern och
dess sköna hemland, kärleksqvädet i egentlig mening är
honom icke heller främmande, hvarken i ord eller toner. Så
har han hugfäst minnet af den Gunnar Wennerberg, som
lefver i sången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
