Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Arvid Rutger Fredriksson Posse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
164 Riksdagsgalleri 1886–89.
och aflösning af roterings- och rustningsbesväret, hette det,
är allt hvad »vi» begära.
Först 1868 drog Posse mera direkt i härnad mot
regeringen vid debatten om dechargebetänkandet. Bristande initiativ
och beslutsamhet har han funnit hos regeringen, som borde
»med stadig arm leda det nya statsskicket i de rätta spåren»,
d. v. s. möta riksdagen med förslag till »embetsverkens
omorganisation, den privilegierade jordens aflösning,
rättegångsväsendets, kredit- och kommunallagstiftningens ordnande». ..
1869 talar han ironiskt om hur regeringen nog »med vanlig
välvilja och beskedlighet» skall gå riksdagens önskningar till
mötes, men vill sjelf icke låta arméns öfningsanslag utgå
enligt regeringens åstundan, ett »anslag på ordinarie stat», om
något. Striden om riksdagens rätt att indraga »ordinarie staten»
fortgår sedan under en följd af riksdagar. I
härordningsfrågan uttalar sig Posse för bibehållandet af indelningsverket
tills begreppen allmän värnepligt och billig aflösning blifvit
till sin innebörd noggrant bestämda, så att man vet hvad som
skall ersätta det försvar vi hafva. 1870 stod den stora
striden om statsdepartementens besparade fonder, hvarunder
finansministern och sjöministern fingo utstå väldiga anfall,
ja af Posse nästan behandlades »en canaille» - alldeles som
han sjelf af en och annan häftig riksdagsman 1883! Men en
nyttig reform åstadkoms, ty »med vanlig välvilja och
beskedlighet» gingo regeringsledamöterna riksdagens önskningar till
mötes. Det må deremot icke förtänkas dem, om de funno sig
oförtjent obehagligt bemötta af Posse och hans andeliga
vederlikar, och 1871 hade Posse andra ministrar att bekämpa, bland
dem just en af sina skarpaste vedersakare under hela
kammarriksdagstiden, Bergström, som mer än en gång varnat
Posse för »ingrepp i regeringens rätt och myndighet».
Att Posse skulle kallas att efter Louis de Geer bilda en
minister hade säkerligen förefallit »partiet» lika naturligt,
som det inom andra kretsar ansågs orimligt; följden blef ock
en »rentpbyråkratisk», åtminstone alldeles icke
»parlamentarisk » minister, som under loppet af 1871 två gånger, vid både
lagtima och urtima riksdag, sökte lösa härordningsfrågan
emot »partiets» vilja. Detta misslyckades naturligtvis. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
