Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Albert Ehrensvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
132 Riksdagsgalleri 1886-89.
sofie doktorn nu till hufvudstaden, der han inskrefs i
konungens kansli. Åt den diplomatiska banan ville han egna
sin framtid; Manderström var kabinettschef, Ihre
utrikesminister, af båda möttes den unge aspiranten med välvilja, och
han sändes redan 1842 som attaché till Berlin, följande året
till Paris. Från Friedrich Wilhelm IV:s och
»medborgarko-nungen» Louis Philippes hofsalar medförde Ehrensvärd
minnen och intryck när han som andre sekreterare i
utrikes-kabinettet 1845 fick sin första ordinarie anställning. Under
ett års utländska resor såg han sig ytterligare om i verlden.
När kung Oskar 1848 förde en del af kabinettet med sig till
Malmö för att medla mellan Danmark och Preussen, blef
Ehrensvärd beordrad att dit medfölja, och sedan han 1849
och 1850 tidtals förestått kabinettschefsposten, sändes han till
Petersburg att som legationssekreterare biträda svensk-norske
ministern Nordin. 1851 fick Ehrensvärd som chargé d’affaires
under ministerns frånvaro förestå beskickningen och sjelf
förhandla med czar Nikolais ministrar.
Så meriterad, utnämndes han 1852 till förste sekreterare
i kabinettet för utrikes brefvexlingen och efterträdde 1855
Manderström som kabinettschef, hvilken post han beklädde
under fyra för Sverige-Norge diplomatiskt vigtiga år - från
»Novembertraktaten» 1855, under Oskar I:s diplomatiska
kampanj för tysk-danska frågans lösning, ända till inbjudningen
till Sverige att jemte stormakterna och Spanien deltaga i den
1859 utlysta kongressen för ordnande af Italiens öde - en
kongress som dock ej blef af! Det var i detta skede
statsutskottet ansåg sig böra erinra riksdagen, »att Sverige under
senast förflutna åren intagit en förändrad och i politiskt
hänseende mera betydande plats inom det europeiska
statsförbundet», för att dermed motivera större anslag åt vår
diplomati.
Under dessa år gjorde Ehrensvärd äfven sitt första
inträde på riksdagen. Han var 1854 en ibland anhängarne af
det då förkastade förslaget till ståndsrepresentationens
ombildning, satt 1856 i »önskningsmålens» utskott och förde
framgångsrik talan för tredje hufvudtitelns anslag, mot hvilka
oppositionsmän icke ens på riddarhuset saknades. Men den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
