Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Anton Niklas Sundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anton ftiklas ftunåkerQ. l2f
ningen hade han sökt. Men då han uppsökts, bjöd honom
pligten att icke draga sig undan*
$
Under sex år, vid sju riksdagar, förde Sundberg
talmansklubban i riksdagens Andra kammare. Meningarne inom
kammaren voro delade i många frågor, sade ålderspresidenten
vid första riksdagen slut, »men i ett fall hafva de varit
odelade, nämligen beträffande det sätt, hvarpå hr biskopen
motsvarat sitt vigtiga uppdrag». Skarpsinne och oväld,
uthållighet och välvilja voro de egenskaper hos talmannen, för hvilka
ålderspresidenten hembar honom kammarens erkänsla.
Och detta erkännande icke blott förnyades, det växte år
ifrån år. Der satt Sundberg i sin talmansstol, öfverskådande
och lyssnande, småningom vänjande sig vid de växande
partierna, men aldrig delande deras vrede mot hvarandra, om
han ock ibland lät undfalla sig en rätt hörbar »interjektion»
af det slag, som redan i »Svensk Kyrkotidnings» tid ådragit
honom så bittra förkastelsedomar. Han fick med sitt
klubbslag befästa beslut, som bjert stredo mot hans önskningar
och åsigter - men kammarens rätt hade i honom sin
representant, och den rättens fordran på honom svek han aldrig.
Kammarens tillit egde han också i fullt mått, och dess
saknad följde honom när han nedlagt klubban och, som han sjelf
trodde, för alltid afgått från riksdagen.
Sundberg hade med stor liflighet, om ock icke med
afgörande inflytande, tagit del i vårt första kyrkomöte 1868, och
när den gamle Reuterdahl gått hädan, kallades Sundberg med
stor enhällighet bland alla de väljande till hans efterträdare
på erkebiskopsstolen. Utnämningen följde den 11 november
1870. Det förnyade riksdagsmandatet för Karlstad räckte till
utgången af 1872, men i denna valkrets var han sedermera
icke valbar.
I Karlstad hade han 1869 hållit prestmöte; hans inled"
ningsföredrag, som särskildt utgafs, behandlade »förhållandet
emellan vår tids kultur och kristendomen», ett ganska
intressant föredrag, i hvilket »förmedlingsförsöken» i synnerhet
utdömas. Man må ej af kyrkan begära, heter det, att hon skall
begå sjelfmord genom att lemna sin gamla grund och antaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
