Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Anton Niklas Sundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anton Niklas Sundberg. 128
borde icke vara annat än de troendes fria sammanslutning,
lekmän voro lika goda förkunnare af ordet som prester, ja
ofta bättre än de. Men den lundensiska fakultetens tre
yngste professorer, E. G. Bring, A. N. Sundberg och W.
Flens-burg, uppträdde med stor skärpa emot denna riktning. Och
som de närmast tillgodogjorde sig den Mecklenburgske
teologen Kliefoth’s nyligen framstälda åsigter om kyrkan, helsades
de med vedernamnet »Kliefothianer» - ja, med mycket
skarpare missbilligande ord och omdömen. Men de stredo
tappert och förde med omisskänlig värma och icke ringa talang
sina starkt högkyrkliga åsigters talan, hufvudsakligen i ett
tidningsorgan, hvarom de förenat sig. »Svensk kyrkotidning,
utgifven af E. G. Bring, A. N. Sundberg och W. Flensburg»
begynte med 1855 och fortsattes i åtta årgångar.
Kyrkan och kyrkoordningen, kolportörväsendet och
religionsfriheten, förnufts- och samvetsfrihet m. m. af samma
ingripande natur utgjorde föremål för utförliga uppsatser,
stundom väl skarpt hållna - men också skarpt bemötta af
motsatta riktningars organ inom pressen, så tidningar, som
böcker och småskrifter. Sundberg, som ansågs ega en
väsentlig andel i »Svensk Kyrkotidnings» alltid osignerade artiklar,
säger också sjelf till presteståndets protokoll (1860), att han
»i flera år skrifvit och verkat, om icke emot sjelfva
religionsfriheten, så dock emot allt sådant, om hvilket jag förutsett,
att det snart skulle göra en utvidgad religionsfrihet i vårt
land till en nödvändighet». Men ban erkänner vid samma
tillfälle, att »religionsfrihet är en nödvändighet under vissa
samfundsförhållanden». Att komma till dylika förhållanden,
var deremot icke för Sundberg något önskningsmål. Icke
ens under striden exklusiv, var han vid de förnyade
stille-ståndsfördragen - dissenterlagstiftningens olika skeden -
icke omedgörlig, om än ej böjd att vid hvarje nytt anlopp
uppgifva det ännu bestående. Det Ivyrldiga lifvet är hans
älsklingsform af det kristliga lifvet, i full öfverensstämmelse med
hela den verldsåskådning, han under mer än fyra årtionden
lagt i dagen, i skrift som i tal, som professor och prest, som
stiftsstyresman och lagstiftare. Enheten är honom kärare än
det andeliga lif, som bär splittring i sitt sliöte, »Ända ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
