Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Carl Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
110 Riksdag sgaller i 1886-89.
medger den förmånen åt alla. Det tyckes nästan, som låge
en sannare uppfattning af lottningens betydelse i Robert
Lagerborgs bekanta yttrande på finska riddarhuset, då frågan
der behandlades: »de unge män, soni uttagas till full öfning
för att väl kunna utföra sin värnpligt, äro afsedda att varda
de främsta, de bästa bland sina jemnåriga, kring hvilka de
andra kunna samlas i farans stund».
I riksdagsstriden om den högre undervisningens ordnande
har Ekman stundom deltagit och t. ex. mot det 1875 af ett
särskildt utskott behandlade kungliga förslaget stält sig i rätt
skarp opposition. De tre »afslutningarne», hvilka detta
före-skref, fann Ekman skada förberedelserna till
universitetsstudiet utan att vederbörligen ersätta de tyska »Biirgerschulen»,
hvilket regeringen deremot tycktes förutsätta. Åtminstone
de treklassiga läroverken ville Ekman omdana till verkliga
borgarskolor. Ofta framträder i hans yttranden den
missbelåtenhet med orginisationen och resultaten af
undervisningsväsendet, som en varm vän af detta icke kan undgå att känna
då han jemför det faktiska med det önskvärda. Men sådant
ligger i sakens natur, och af den verkliga bildningsvännens
kritik kan »det bestående» endast draga fördel.
Universitetens behof hafva alltid i Ekman haft en dugande och nitisk
målsman inom riksdagen.
I fråga om skogslagstiftningen har Ekman liksom i folk*
skolefrågan kunnat uppträda i medvetande, att hans enskilda
verksamhet gifvit vigt åt hans ord. Han har på sina
vidsträckta egoområden skött skogsplanteringar så att exemplet
burit frukt och här, som inom andra verksamhetsområden,
sett ett vilkor för god utveckling just i den frihet, som
lagförslag stundom velat inskränka. »Kan man verkligen tro»,
säger han 1882, på tal om utsträckning till Vesterbotten af
Norrbottens särskilda skogslag. - »Kan man verkligen tro,
att ett stadgande, som inskränker den enskildes
dispositionsrätt till skogen, skulle hos denne enskilde väcka någon
kärlek till skogen, något som dock är första vilkoret för att han
skall göra något för att det skall växa skog på hans
egendom». Snarare vill han ha ett torftigt bete på marken, än
en skog, som han ej får disponera, och låter gerna skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
