Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Oskar Robert Themptander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det blef den yngre kraften förbehållet att fortsätta der
de äldre dukat under. Excellensen Themptander uppnådde
verkligen 1885 den principiella lösningen af de förbundna
försvars- och klass-skatte-frågorna. Med värme och klarhet
skildrade han det politiska läget, antagande det klokast att
»med klart fattadt mål i sigte söka af den närvarande
situationen göra det bästa möjliga och begagna de föreliggande
tidsomständigheterna på det bästa görliga sätt». Derigenom,
säger han, gör man en bättre insatts i det genom tiderna
fortgående samhällsarbetet, än om man »af misstro till
framtiden afhåller sig ifrån att taga ett afgjordt framsteg till ett
bättre, endast derför att steget icke är nog långt!» ...
Protokollet säger, att detta anförande i Första kammaren mottogs
med bifallsrop – men det visar äfven, att en af kammarens
veteraner med anledning af yttrandet påstod, att »landets
intressen eftergifvas af landets regering».
Härom skulle excellensen Themptander snart få
ytterligare »svart på hvitt», både i riksdagshandlingar och i annat
tryck, ty sjelfva utgången ur den tjuguåriga grundskatte- och
härordningskampen bröt de fördämningar, hvilka hittills
hindrat protektionismens många bäckar små att, samlade i en
stor å, öfversvämma de bräddar, situationen förelagt. Kedan
1885 begynte den häftiga strid om spanmåls- och råvarutullar,
hvilken nu i två år nått allt starkare dimensioner, tills en
ny dam satts emot den hotade öfversvämningen: regeringens
vädjan till landets opinion från Andra kammarens.
Excellensen Themptanders uppträdande i tullfrågan, vid
dess behandling i Andra kammaren 1885, 1886 och 1887,
vittnar i framstående grad om de egenskaper, hvilka utmärka
honom, och har så att säga låtit honom växa inför våra ögon.
Han har mod att se framtiden djerft emot, icke blott då det
gäller verkningarna af sekelgamla klasskilnader, alstrade af
privilegier, utan jemväl då det gäller arbetarefrågan; och de
politiska verkningarna af en orättvis beskattning. Och han
har under dessa år med orubbadt jemnmod kunnat bära de
häftigaste utfall, de mest oberättigade beskyllningar, – endast
en gång gifvande vika för frestelsen till en reparti af den art,
som sårad sjelfkänsla lätt framkallar. Hans stora föredrag i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
