Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Liss Olof Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor fosterländsk fråga provins- eller klass-vis!» »Är det det
helas väl och bästa som åsyftas, då måste små och enskilda
intressen vika». Dessa yttranden gälla dock icke försvars-
och grundskattefrågor. De äro i stället den brygga, på
hvilken Liss Olof Larsson den 5 mars 1886 verkstälde
öfvergången från försvaret för hemortens rågbröd till försvaret för
den stora, fosterländska spanmålstullen.
Den gången erkänner han verkligen, att han »icke sökte
utröna tänkesätten» inom sin valkrets; men nu tror han sig
deremot om att säga dem, att de icke »så genomträngt denna
fråga, att de kunnat bilda sig någon bestämd åsigt rörande
densamma». Med sin egendomliga logik, känd sedan
årtionden, anmärker han, att den fria konkurrensen folken emellan
betingar att alla skulle arbeta under samma gynsamma
förhållanden, emot hvilket antagande redan klimatets olikhet
lägger oöfverstigliga hinder. Om menniskorna vore af vår
Herre förfärdigade likartade maskiner, för samma slags arbete
utstälda i alla jordens delar, skulle denna anmärkning icke
sakna befogenhet. Nu har den i stället fått vittna om den
art af bevisning, protektionismens organer i »Vårt land» anse
tillfredsställande.
Men talaren sjelf har tydligen icke ansett »klimatet» som
tillräcklig bevisning för den satsen, att »vi (jordbrukare)
måste skydda vårt eget arbete och icke låta
frihandelsteorierna göra slut på våra egna näringar». Jordbrukarens stora
skulder äro ett bättre skäl. Hans konsumerande landsmän
böra derför af lagen tvingas att hjelpa till att betala dem.
Och om arbetaren då skulle få betala 6 öre för sin kaka i
stället för 5, så gör det ju honom ingenting, om han
derigenom får 6 öres arbetsförtjenst, men under brist på »skydd»
för arbetsgifvaren icke ens skulle kunna förtjena 5 öre.
Härmed stannar den beviskedjan. Hur 6-öreslänken här skall
gripa in i den förlorade 5-öres länken återstår att konstatera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
