Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Per Jakob von Ehrenheim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så sade regeringens motståndare, grefve Henning
Hamilton, då ban i Första kammaren tog till orda med anledning af
konstitutionsutskottets granskning af statsrådets protokoll.
Ehrenheim medgaf att reformen medför stora förbindelser att
gå framåt och att man måste se till att förbindelserna kunna
uppfyllas; men detta kan icke ännu ske: »den nya
representationen måste lemnas tid att sätta sig». Så lydde Ehrenheims
ord till kammarens protokoll den 13 april 1867.
Den nya representationen begagnade också tiden i
upp-gifvet ändamål: den satte sig - till och med på tvären.
Men minst bland alla regeringsledamöterna kan
Ehrenheim förebrås att ha uraktlåtit taga ledande del i riksdagens
förhandlingar. Det gör ett vemodigt intryck, att i
protokollen genomgå »organisationsriksdagens» debatter och finna
Ehrenheim gång på gång supplera t. o. m. krigsministern,
att icke tala om hur han supplerar civil- och
finansministrarna. Så t. ex. då i Andra kammaren behandlades K. M:ts
förslag, att få sammandraga och öfva beväringen när han
»finner omtankan för rikets säkerhet det påkalla» (i st. f.,
som lagen lydde, »pröfvar rikets försvar det påkalla») och
man befarade ett försök att under »form af lagförklaring stifta
ny lag» - var det på Ehrenheim regeringens försvar hvilade.
Han måste försäkra kammaren, att regeringen visst icke
härunder dolde en plan att undanskjuta den stora frågan om
arméns organisation! Men icke förmådde han rädda
förslaget - icke ens med hjelp af ett par ord af sjöministern.
»Man vill göra här som i Preussen», skrämde en af Andra
kammarens män sig sjelf och de andra. En månad senare
fick Ehrenheim strida för anslag till öfningsläger och
tidsenliga gevär. Men Posses läger var redan betydligt större och hans
»gevär» mera tidsenliga. Det var under dessa tider en af
regeringens vänner i Första kammaren lät undfalla sig, att med
dylikt bemötande är det icke roligt att vara statsråd, hvarpå
Hazelius replikerade, att det icke heller är för sysslans
behagligheter, man bör blifva det. Hvad Ehrenheim beträffar,
ansåg han sin mission vid rådsbordet och på statsrådbänken
slutad, när Louis De Geer afgick ur konseljen, den 3 juni 1870.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
