- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
299

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter vunnen seger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mig det gäller», sade han, »bör jag från början vara till
hands», och så gick han emot dem.

»Vi voro i Tving i går», sade, hälsande, den främste i
skaran, hvilken bestod af en hop sillhöfdabor med kraftiga
gestalter och ärliga drag, »och nu ha vi sen dess varit i
Baggatånga skog och brutit ner alla skorstenar därinne, så
att löst folk icke ska’ kunna begagna dem till vintern;
själfva vilja vi det aldrig mer. Och nu ville vi ha sagt
prosten det, innan han kommer till Sillhöfda — därför ha’
vi skyndat oss hit, och roligt var, att vi hunno fram i tid!»

Så började dagen.

Dess fortsättning blef het nog. Mer än åtta timmar
talade W. den dagen för och med männen i Fridlefstad
och Sillhöfda, bland hvilka den myndige lönbrännaren Truls
Andersson i Loppetorp gjorde hvad han kunde för att stödja
det af de missnöjda framställda påståendet, att herremännen
med de nya brännvin slagarna »skulle störta svenska
bondeståndet*. Men understödd af dannemannen Anders Håkansson i
Höryda och en io—n:årig flickas rediga svar på frågor,
hvilkas mål var att bestämma lönbrännaren såsom
»krono-tjuf», vann W. till slut en fullständig seger bland
fridlefstads-männen; och den efterföljdes af en än mera djupgående i
Sillhöfda, där man öppet lofvade, att för deras skull ingen
kronobergare skulle under vintern behöfva kommenderas
från roten. Tvärtom skulle hvad Baggatånga byamän börjat,
af de öfriga fortsättas; och hvad de så lofvade, skulle de
ock hålla. Med den djupaste rörelse kunde W. vid sitt
af-sked till en vän i den skara, som omringade hans vagn,
utropa: »I sanning, om ett sådant folk får man icke
misströsta!»

Hans färd gick sedan vidare öfver Kalmar sjöledes till
Norrköping, därifrån han fortsatte sin resa genom län efter
län, från ställe till ställe, i enlighet med de af vederbörande
länsstyrelser honom lämnade meddelanden om utlysta
föredrag. Men färden genom Hallands län inställdes, enär
koleran där utbrutit När han emot midten af september åter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free