Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan dörren stängts efter den gamle herrn
med blommorna, vände sig Eva till sin unga glada
syster:
»Nyss talade du om, Emmy, huru du ansåg
att farmor borde handlat, men jag skall berätta dig
något, som åsynen af onkel Henrik återkallat i mitt
minne. Det skedde 1863, den gången jag som liten
flicka bodde här hos farmor hela sommaren, medan
du och gossarna hade scharlakansfeber. En
eftermiddag, när farmor som vanligt satt här vid fönstret
och moster Lova i länstolen midt emot, hörde jag
plötsligt farmor säga: ’Syster Lova, dina ögon bära
längre än mina, ser du icke någon komma därborta
på vägen?’ Moster Lova, som slumrat in, spratt till
och skuggade med handen öfver ögonen för att i
smyg gnugga sömnen ur dem. — Nej — hon såg
ingenting. — Men farmor höll vid, att hon ändå
sett en gestalt på vägen. ’Och sällsam blef jag
till mods vid den synen’ sade hon, ’det kändes som
om något af det jag fordom kallade lycka, varit på
väg till min boning’.
Jag, som också skådat ut, kunde upplysa farmor
om att det hon sett, var postbudet, men att gamla
Stina den dagen föreföll så besynnerligt hög och
stor, emedan hon bar postväskan på hufvudet.
Medan farmor läste brefvet, som budet lämnade
fram, och däri pappa skref att han blifvit vald till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
