Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta lugn kunde man läsa p& gamla
Margaretas anlete.
I m&nga år hade hon varit sängliggande och
fört en glädjelös tillvaro i socknens fattigstuga. Och
så hade bon blifvit bättre; andra, som än mera
be-höfde halmbädden än hon, hade tagit den i
besittning. Nu var hon rotehjon.
Alla äro vi främlingar och gäster på jorden —
ett rotehjon är det mera än de flesta. Intet hem,
ingen egen vrå, där kroppen kan hvila ut och själen
minnas eller drömma ostörd af världen, utan ett
ständigt kringflackande från gård till gård, med
vistelsens längd beroende af hemmantalets storlek,
öf-verallt en börda, ingenstädes välkommen; aldrig ett
leende förrän i afskedets stund. Hjärtat blir
förfruset, innan det lägges i grafven.
Hönslösa församling bestod mest af rika åboar;
alla hade ärft sin rikedom och med den föraktet for
den fattige, som för dem helt enkelt var en gåta, en
besvärlig, en vidrig gåta. Också voro de vida
beryktade för oginhet, nidskhet och rått öfversitteri
mot de arma och för ett högt lif bland likar.
• •
•
Det var julafton, då Margareta trädde in hos
arrendatorn på bostället. Hon hade aldrig varit där
förr, ty han var nykommen till socknen.
Hon gick in i stugan.
Det var på förmiddagen, och arrendatorn satt
vid bordändan och rakade sig. Två små flickor i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
