Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Vill inte far, så gör jag det, om det är
lagligt, förstås!” sa’ Bengta blek.
‘‘Det var bra sagdt, min tös! kanske kan det
bli bättre för er än jag trodde! Men det duger
inte — du har ingenting se’n du blir gift, om ni inte
gör paktum! ’’
“Nej, vi ska’ inte ha några nymodigheter! Får
jag hit pennan då!” sa’ rusthållaren.
“Nå, Tilda! svider det inte, när du tänker på
att det skall lysa för Jonas och en annan!” sa’
prosten. Hon brast i gråt, men torkade strax tårarna.
“Åh! — Det har gått öfver något nu — strax
var det rysligt! Kanske hade det blifvit svårare,
om Jonas hade tagit mig — det kunde gått ut öfver
lillen värst! Både han och jag hade kanske blifvit
hubbade och skubbade i hvar vrå!”
“Kan du med uppriktigt sinne i dag inför
Herrans anlete och den gamle prosten ta’ dem i hand
och önska dem lyckat”
Hennes ansikte klarnade, fast tårar hängde i
ögonlocken.
“Ja, det kan jag. Bengta passar honom bättre
än jag. Och när nu inte lillen får lida nöd, så —”
Prosten reste sig, stor och vördnadsvärd.
“Ta’ dem då båda i hand och önska dem lycka
— ska’ någons uppriktiga välönskan bli hörd, är
det din!’1
Hon steg fram mot Jonas, blek, men med strå
lande ögon, och fattade hans hand.
“Lycka till!” sa’ hon innerligt.
Tveksamt och skyggt vände hon sig mot
Bengta. Denna steg upp och sträckte fram handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
