Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ack, stackars gamla mor! Och inte en
möjlighet att få tala med en doktor!”
“Jag tyckte ändå, att jag skulle ge dig något,
som jag själf hade ‘kommit ihop’. Och så var det
ju som ett sällskap och en hälsning till dig — hela’
tiden jag stickade dem, tänkte jag ju bara på dig.”
“Men hur fick ni garn, mor?”
“Joo, du, jag hade en underkjol, en riktigt fin
en från forna tider, när man var ett mönster i
kostym väg från hjässan till fotabjället. Hvad skulle
jag med den nu? Jag kommer nog aldrig ut om
dessa dörrar, förr än jag ska’ göra den sista färden
och installera mig på kyrkogården. Så sa’ jag till
Mårten Ols Malena, som går hit någon gång och
ger mig ett stop mjölk och lånar Schartaus
‘Femton predikningar’ — det är besynnerligt för resten
att en så rik bondkvinna lånar predikningar af en
fattighusgumma — så sa’ jag: ‘Vill du ta’ den här,’
sa’ jag, ‘och ge mig lite ofärgad ull i stället efter
heder och samvete, för det skulle vara till strumpor
åt Ville?’ Det gjorde hon gärna, för hon tyckte
kjolen var vacker. Och det var den.”
“Men sitter ni inte nu och fryser, mor?”
“Prat! Jag frysa — jag, som har på mig allt
hvad jag äger och har! Det är förståndigt att slita
upp allt hvad man har, när en ingen lämnar efter
sig, som kan ha gagn utaf det. Därför sitter jag
också alltid i söndagsstass — din gamla mor, Ville,
är som i forna dar alltid ‘den finaste i sitt umgänge’
— åhåjaja! Men så sliter jag heller inte som värst
nu för tiden, så stassen håller en tid.’2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
