Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kolsvart hår. Kan midsommarsafton en så
kraftig vårkan åstadkomma, borde dår vara
lag på att ungar aldrig finge komma bit till
jammerdalen någon annan tid på året.
Men en åkta lymmel var han också.
Redan som pojke. Jag vet det, jag. Det år jag,
som har plantat i honom de första grunderna
af kristendomskunskap, fast jag har nog inte
mycken heder af det på domedag, råds jag.
Och åndå sparade jag hvarken flit med mun
eller kraft med armar.
Jag var lårare i kringgångsskolan på den
tiden. Den vårste af hela lyngen att hitta på
skålmstycken och skojtiga visor, det var Frans
Mickelsson. Hur många gånger den han
narrade ner mig i kali aren, vete den gode Guden,
för jag kan inte räkna dem. Nergången till
kållaren var just i sjålfva förstugan på de
flesta stållena, och når han hade retat mig
riktigt, den valpen, så sprang han ut och då stod
oftast källarluckan öppen. Han for före som
ett yrvåder och hoppade öfver det gapande
afgrundes valget, men jag trillade ner och höll
på att slå armar och ben af mig och skallen
också. Vanligen smet han luckan i efter mig.
En gång fick jag stå där och skicka en half
timme innan n$gon kom och släppte ut mig.
Dagen efter klådde jag honom, årligt och
samvetsgrant, så jag var inte kropp att kunna
skrifva mitt namn på åtta dar. Honom, det
skarnet, gjorde det ingenting: han hade stuckit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
