Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att äta det: han började med ganska litet
inblandat i fläsk[1]; men detta oacktadt, måste han
dock kräkas deraf; men genom continuerligt
bruk, öfvervant han dessa kräkningar: han geck
alt högre med dosis, till dess han ändteligen
kunde intaga en stor qvantite; utan någon
skada. Den som till förstoppat lif, brukar ofta
ett och samma purger-medel; känner deraf till
slut ingen vidare värkan, utan måste öka
dosis alt mer och mer, ja man har exempel, att
man ändteligen måst taga 10 dubbelt så
mycket, som i början, innan det gjordt effect[2];
men hade så stor dosis blifvit tagen i första
början, skulle man säkerligen satt lifvet till.
Ju lifligare känslan är, desto starckare är
rörelsen som deraf följer; nu förminskar vanan
känslans lifacktighet, således förminskar den
rörelsen, när som känslan ofta uprepat varder:
Här igenom kan en smältare fördraga eldens
hetta, en Lapp den strängaste köld; en Ryss
att gå naken utur badstugan och vältra sig i
snödrifvan: den som icke är van vid snus tobak,
graveras deraf, att båda ögon och näsa rinna;
men den som är van dervid, proppar näsan
full, utan någon gravation. En hammarsmed,
gör ringa reflexion på hammarens slående, och
hör aldrabäst i smedjan under största bulret;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
